Publicerad: 2012-03-29 11:55. Av: Kersti Forsberg    (0) | Kommentera!

Att beröra.

Är en av journalistikens viktigaste uppgifter. Om inte det vi skriver om, eller det radiojournalisterna pratar om berör, ja då har vi misslyckats.

Jag lyssnade på en föreläsning för ett tag sedan där en forskare påpekade att det bara finns två saker som på djupet kan beröra en annan människa: något som handlar om en konflikt i den människans liv, eller det som rör personens drömmar.

På den teorin följer att man då kan börja räkna på vilka ämnen som kan ge klirr i företagskassan; ämnena som utgår ifrån konflikter och/eller drömmar. Det tydligaste exemplet är utan tvekan Aftonbladets viktklubb. I åratal har mediebranschen tjatat om att det är omöjligt att tjäna pengar på webben. Så startar Aftonbladet en tjänst som angriper oss, var och en, rakt in i drömmen om ett smalare, snyggare liv och rakt in i konflikten många av oss vandrar runt med, den mellan det goda livets alla njutningar och konsekvenserna detta goda liv för med sig. Och självklart tjänar Aftonbladet nu pengar på sina nättjänster (med viktklubben som härförare).

Är det så vi måste göra? Måste alla tidningar slå mynt av folks tjockångest för att överleva ekonomiskt?

På Grävseminariet i Malmö i helgen, där 800 svenska journalister konfererade och inspirerade(s) sa den moderate riksdagsmannen Mats Johansson att det största hotet mot den svenska yttrandefriheten är de svenska tidningsägare som inte låter journalistiken kosta pengar. Jag är inte säker på att han har rätt, däremot är jag fullständigt säker på att vi som jobbar i de gamla tidningshusen måste se till att förändring blir en naturlig del av vardagen. Grävseminariet blev en påminnelse för mig om journalistikens möjligheter. Det finns så sjukt många duktiga människor som sliter ont på redaktioner runt om i landet varje dag och som verkligen, verkligen, gör skillnad genom att publicera avslöjande reportage/inslag/böcker/filmer. Och fria, oberoende journalister kostar pengar. Och fri oberoende journalistik berör.

Oavsett om den handlar om konflikter eller drömmar.

JA! Big Boys Gone Bananas!*

NEJ! Lagförslag som försöker strypa öppenheten i Sverige.

Kategori: Mediadebatt, Utgivarkrönikor

Publicerad: 2012-03-22 13:50. Av: Jonas Kanje    (0) | Kommentera!

Vi är för dåliga på att sätta rubriker. Åtminstone om man får tro den här artikeln i Medievärlden.

Själv kan jag drabbas av allergiska besvär när jag läser engelska tabloider där det är en tävling i vem som kan få in flest ordlekar på minst plats.

Men risken är förstås att tidningen blir för stela och tråkiga och skrämmer bort läsarna från våra artiklar.

Frågan är var gränsen går. I dagens Kvällssposten verkar man i vart fall ha tagit fasta på det där med att sätta roliga rubriker. Eller vad sägs om:

Han föll på mål(tids)ssnöret (klock blev tvåa på mat-EM)

(Tele)fånig idé: Vibrerande tatuering

Akut i rutan (om nya dokusåpan med läkare)

Ack-va-trist (Brand på Aq-va-kul)

Bakslaget för Urban (Om Urban som åkte ur Sveriges mästerkock på ett bakverk)

Vad tycker ni? Bra eller dåligt?

Avslutar med ett bra exempel från min egen tidning. Artikeln handlar om en cellist som ska spela på Debaser: Hon hoppas på en cellout

Kategori: Redaktionsvardag

Publicerad: 2012-03-15 6:00. Av: Kersti Forsberg    (0) | Kommentera!

Lördag kväll, bästa sändningstid och familjerna samlas framför tv:n. Men inte för att glo på Melodifestival och Thorsten Flink. Nej, den här krönikan ska handla om Kina och journalistikens allra mörkaste bakgata.

Varje lördag tittar över 40 miljoner människor när den kinesiska reportern Ding Yu i tv intervjuar mördare som är dömda till döden. I början av veckan letar hon och hennes team igenom domstolarna i Henan-provinsen på jakt efter någon mördare som fått dödsstraff, och på lördagskvällen sänds intervjun.

Ding Yu själv verkar inte tycka att det hon gör är något konstigt (programmet har uppmärksammats i reportage på ABC, BBC med flera internationella medier) och menar att det inte handlar om att exploatera fångarnas öde:

”De vill höras. Vissa har sagt att de är glada att de har fått lätta sitt hjärta och att de aldrig träffat någon de varit villiga att prata med om det som skett”, säger hon till BBC.
Första gången Ding Yu intervjuade en dödsdömd fånge var i november 2006 och fram till i dag har det blivit över tvåhundra program.

Tanken är att programmen ska fungera som varningsklockor, skriver Medievärlden. Ding Yu själv är tydlig med sin syn på dödsstraffet och de dödsdömda:

”Om människorna inte lyssnar på programmets varningar måste de stå för konsekvenserna”, säger hon.

Går det att dra paralleller från usel kinesisk journalistik till Sverige och svenskarnas förtroende för journalister? Kanske. Framförallt tror jag att dålig journalistik som uppmärksammas och sprids via nätet ger en bild av media som sabbar för seriösa yrkesmän och kvinnor.

I förra veckan publicerades Förtroendebarometern som visar att 24 procent av svenskarna har förtroende för dagspressen. Skrämmande få. Vi som jobbar på lokala morgontidningar kan glädja oss åt att förtroendet för oss är 51 procent, men jag tycker att även den siffran är kass och skittråkig.

Förstör rapporter om journalister som omvandlar intervjuer med dödsdömda till lördagsunderhållning för seriösa redaktioner?

Vad tycker du? Drar du alla journalister över en kam?

JA! Journalistik som gör skillnad.

NEJ! Journalistik som gör skada.

Kategori: Utgivarkrönikor

Publicerad: 2012-03-01 6:00. Av: Kersti Forsberg    (0) | Kommentera!

Ni har inte missat den va? Debatten om bokstaven e. Denna enda lilla bokstav som kan ersätta o eller a och på ett litet kick utmana hela vår världsbild.

Hon, han, hen. Känslorna exploderar, rösterna höjs och invektiven haglar. Ja, vissa debattörer blir så arga och provocerade att de vet knappt var de ska ta vägen.
I dag kommer nya numret av Nöjesguiden ut och rakt igenom hela tidningen används ordet hen. Hen har gjort det ena eller andra, hen säger saker, spelar skivor, lagar mat eller vad allt nu människorna gör som blir omskrivna i Nöjesguiden.

Jag tycker det är sjukt roligt. Som ett experiment. Ungefär som när eleverna på en skola i Malmö fick skriva om Snövit, Rödluvan och Askungen och byta roller på männen och kvinnorna. Prinsessan räddar prinsen och så vidare. Eller som barnboken Kivi och monsterhund, där

”någon gång möjligen, nästan helt visst,

ska hen få en hund, kan de halvt säkert lova

– men bara om Kivi nu själv lovar sova.”

Sveriges självutnämnda experter gick bananer och skrek att barn kunde få skador för livet om de tvingades lyssna på detta. På radion kontrade människor som far illa av att betraktas som ett visst kön och om sin önskan att inte kallas något annat än hen. I tv-debatter skrek man på varandra och en pappa som försökte säga att han ville uppfostra sina barn utan tydlig könsidentitet fick utstå spott och spe.

Jag lyssnar på min dotter som vet berätta att på japanska finns särskilda ord för ”manliga kvinnor” och ”kvinnliga män”. Dom är ett mittimellan-kön. Och stilla undrar jag: Är det här verkligen någonting att bråka om? En enda liten bokstav. Spelar det någon roll vilket språkbruk vi använder till vardags?

Han. Hon. Hen.

Honom. Henne. Henom.

Jag låter läraren Fredrik Håkansson svara. Så här sa han i en artikel i Sydsvenskan i januari:

”Det spelar roll eftersom man inte alltid har valt att tillhöra en viss grupp. Man blir sedd på ett visst sätt för vad man har mellan benen.”

Jag vet inte hur det är med er, men jag blir hellre bedömd utifrån andra kriterier än vad jag har mellan benen.

JA! Människor som utmanar. Sig själva och andra.

NEJ! Människor som tar sig själva på för stort allvar.

Kategori: Mediadebatt
Etiketter: genus, hen, könsroller, Nöjesguiden

Publicerad: 2012-02-27 16:36. Av: Anders    (0) | Kommentera!

I dagens tidning påstår vi följande:

När jag kom ut till min bil i morse låg där ett tjock lager is på rutan. När jag körde från Landskrona vid tvåtiden hade det börjat snöa.

Det är tydligen INTE vår. Int ei dag i alla fall.

Kategori: Dagens fel, Redaktionsvardag

Publicerad: 2012-02-23 11:40. Av: Jonas Kanje    (0) | Kommentera!

Man kan diskutera hur viktigt det egentligen är att det har fötts en prinsessa i Sverige.

Själv är jag ärligt talat inte så upphetsad. Kul för dom, inget som berör mig.

Självklart inser jag att andra är mer intresserade – enligt kvällstidningarna så intresserade att det krävs 20 sidor i tidningen för att möta läsekretsens informationsbehov.

Om vi skiter i krig, ekonomi, olyckor och andra grejer som man kan tänka sig kunde ha fyllt de där sidorna, så är jag jävligt impad av kollegorna i kvällspressen. Förutom bombmattan de lägger ut på sina sajter så har de tryckt extraupplagor och jobbat som galna för att bräcka varandra.

Vi fick Kvällsposten till redaktionen på morgonen – det var en extraupplaga med bild på prins Daniel på ettan. Den bilden var tagen vid 07.01 när han höll presskonferens och berättade den glada nyheten. På bara sådär 2–3 timmar hade alltså nyheten kommit, journalister skrivit och fotograferat, redigerare ritat in, tryckeriet tryckt den och distributionen fått ut tidningen till läsarna. Bara att lyfta på hatten. Snyggt jobbat!

Kategori: Okategoriserade

Publicerad: 2012-02-22 12:58. Av: Anders    (2) | Kommentera!

Har suttit på utbildningar i senaste versionen av Photoshop de senaste dagarna. Jag visste sedan tidigare att programmet blivit ohyggligt effektivt om man vill manipulera bilder, men när jag såg det utföras och dessutom testade själv blev jag nästan lite rädd. Kolla på de här bilderna:

Samma bild, men den undre har ändrats i Photoshop så att grabbarna sitter betydligt närmare varandra. Tittar man noga så syns det att bordet blivit lite konstigt och att skåpet bakom dem blivit smalare, men den här manipulationen gjorde jag på 30 sekunder.

30 sekunder! Tänk då vad jag skulle kunna åstadkomma på en kvart om jag ville.

Fler exempel. Jag tyckte att barnen satt lite långt från skådespelarna på den här bilden:

Så jag flyttade kidsen lite närmare. Det tog mig cirka 23 sekunder:

Det läskiga är att just dessa exempel är rätt enkla och amatörmässiga jämfört med vad som kommer i nästa version av Photoshop (CS6). Jag såg exempel på hur människor flyttas runt på bilder och sattes i sammanhang som de aldrig varit med om – och det var nästan helt omöjligt att se att bilden manipulerats.

Ännu läskigare: människor runtomkring mig jublade. Visserligen är de flesta reklamare som inte har samma etiska spelregler som jag, men bara det faktum att folk tycker att det är ok att fuska så här gör mig lite ledsen.

Inom journalistiken har det debatterats länge om manipulerade bilder och de flesta (inklusive oss på City) har inställningen att det är absolut förbjudet att förvanska bilder. Jag är ändå rädd för att en del ska lockas av enkelheten. Det är ju så lätt att fixa till lite extra – och bilden blir ju så mycket bättre.

Det är tillfället som gör tjuven brukar man ju säga, och den liknelsen är väldigt relevant här.

En sak är i alla fall säker. Så länge jag får bestämma kommer du alltid kunna lita till 100 procent på City och våra bilder.

Kategori: Mediadebatt, Redaktionsvardag, Teknik

Publicerad: 2012-02-16 22:11. Av: Lena Ph    (0) | Kommentera!

Man kunde tro att det bara finns ett sätt att rapportera från ett politiskt möte. Men då har man aldrig läst City.

City Kristianstads Emma Liedberg sms-intervjuar politiker mitt under kommunfullmäktigedebatterna.

City Malmös Peter Herkel ställer väljer två av fullmäktiges frågor och hårdvinklar på debatten mellan blockens representanter. 

Kategori: Okategoriserade

Publicerad: 2012-02-16 6:00. Av: Kersti Forsberg    (0) | Kommentera!

En stark gren i Citys journalistik är tester och guider. Och den här veckan har testpaneler runt om i Skåne satt i sig en oförsvarlig mängd semlor. Det har tittats på, luktats på, kollats konsistens och smakats och på tisdag kommer du att kunna läsa resultatet i respektive stad. Vissa bagare kommer att bli besvikna, eller rentav förbannade, andra blir glada och nöjda och hänger upp tidningsurklipp på väggen för att visa att de blivit bäst i test. En och annan upprörd läsare brukar också höra av sig efter våra tester för att vi inte provätit just deras favorit. Det är lite konstigt det där kan jag tycka. Om jag redan vet att jag storgillar semlorna (eller kanelbullarna eller lunchen eller vad det nu må vara) på ett visst ställe; varför är det då så viktigt att tidningen också testar?

Mycket psykologi och bekräftelsebehov i det där, är min enda förklaring. Eller förresten, egentligen är det ganska enkelt. Det är precis som med konsert- eller bio- eller spelrecensioner: man vill läsa och se om den egna upplevelsen stämmer med andras. Antingen för att kunna gotta sig i att vi tycker lika, eller för att bli förbannad för att ”de där dumma idioterna på City” inte fattat.

Vad tycker du att vi borde testa? Semlor, kanelbullar och kräftor är lika årligt återkommande i våra spalter som bevakningen av Mello eller allsvenskan. Vi testar luncher i Lund, Kristianstad, Helsingborg och Landskrona och inom kort planerar vi att dra igång krogtester i Malmö (middagar på kvällen, alltså).  Vi har testat olika sätt att köpa sig snygg hos frisörer, nagelbyggare och spray tan-fixare. Vi har guidat genom djungeln av träningsappar.

Men vad har vi missat? Vad skulle du vilja få jämfört och kollat?

Och till sist en viktig fråga: Vad heter det egentligen, semlor eller fastlagsbullar?

JA! Företagsrock i Helsingborg i kväll. Helsingborgs Dagblad på scen.

NEJ! Att Niklas Orrenius lämnar Sydsvenskan.

Kategori: Redaktionsvardag

Publicerad: 2012-02-03 13:07. Av: Jonas Kanje    (0) | Kommentera!

Ni brukar läsa dom, men ibland går det också att lyssna på Citys kompetenta medarbetare.

• I måndags var sportredaktören i Helsingborg, Caroline Wickmark, handbollsexpert i P4 Kristianstad.

• I onsdags var vår krönikör Sofia Petersen intervjuad om våldsvågen i Malmö i Studio 1. Sofia var dessutom intervjuad i Sydnytt i samma ämne:

• På tisdag nästa vecka hör du nöjesredaktören i Malmö, Tali da Silva, snacka kultur i Nya vågen i P1.

Kategori: Okategoriserade