Katarina Sandberg om att bygga sitt liv eller leva det
Publicerad: 2012-02-20
Jag och min vän Helena hade bestämt oss för att ta en weekend i Washington D.C. På grund av en ganska limiterad budget skulle vi inte ta in på hotell, i stället skulle vi bo hos en familjevän till Helena. Han hämtade upp oss på flygplatsen, kom i en stor svart jeep, så det var inga problem att stuva in väskorna i bagageluckan. Vi kallpratade lite i bilen sen, han berättade om att han hade gått på college uppe i Colorado, major i computer science från Airforce Academy. Nu jobbade han för militärbasen i D.C. Vi sa ”oh, wow” på de rätta ställena (man gör det mycket här i USA, allting annat vore otrevligt).
Vi körde in i en bättre förort, identiska tvåvångingshus med breda garageuppfarter och välklippta gräsmattor. På uppfarten där vi parkerade stod en identisk jeep som den vi satt i fast i silver. Han visade oss runt, tre våningar, ljust och fräscht men nästan inga möbler. Han ursäktade sig, sa att de inte haft tid att inreda än. Jag frågade hur länge de bott där. ”Sen i början av juni” sa han. Åtta månader. Sedan pratade vi om resor, han sa att han hoppades åka över till Europa i sommar men att det var svårt att få någon ledighet, han hoppades på att få två veckor men visste inte säkert.
Vi bodde inte hos en sönderstressad högt uppsatt 35-åring på Wall Street, inte heller hos en ensamstående fyrabarnspappa som behövde jobba ihjäl sig för att få det att gå ihop. Vi bodde hos en kille född 1989. Med hus och bil och collegeexamen och fast jobb. Och plötsligt klingade ”oh wow”:et mer falskt än vanligt. Är det så imponerande att göra det förväntade? Gå direkt från high school till college till jobb. För att kunna ha två jeepar på sin uppfart och kul på semestern man aldrig får.
Det går säkerligen snabbare att bygga ett liv om man inte säsongar eller tar hand om andras barn i utlandet eller backpackar i Australien. Man kan ha ett välbetalt jobb när man är tjugotvå. Och folk kommer säga att man är duktig och ambitiös och driven. Det sa vi till honom.
Han sa att han avundades oss.
JA! Så glad över att missa svensk vinter. Att inte behöva dö lite varje morgon när man går ut.
NEJ! Trodde aldrig jag skulle säga detta, men det stör mig lite att jag inte fått se snö den här vintern…