Kontakta oss
Annons
040-28 24 50
Distribution
Redaktionen
040-28 24 30
 
Mejl till medarbetare på redaktionen:
fornamn.efternamn@cityskane.se
 
Citybloggarna
Citykršnikan
Citydesken
MFF-bloggen
Snettinåtbakåt
Egoinas Värld
på spaning med Adrianna
Citys sportredaktör Fredrik Lindstrand följer Malmö FF frÃ¥n första till sista löpsteget – bÃ¥de pÃ¥ försäsong, högsäsong och eftersäsong

Så kommer HIF ställa upp i derbyt mot MFF

Hur står det till i HIF-land?

Frågan är onekligen berättigad. Bortasektionen på Stadion är långt ifrån utsåld och den rödblå startelvan är ett mysterium. Min kollega Caroline Wickmark på City Helsingborg gör oss dock lite klokare med sina observationer från dagen HIF-träning.

Erik Sundin, Mattias Lindström och Emil Krafth var förkylda, men uppges kunna träna igen i morgon. Så ingen fara på taket där alltså. Mer ovisst då vem som ska ta Ardian Gashis plats. Norrmanen har förvisso inte imponerat hittills i år, men alla vet vad han kan och vad han kan betyda för HIF. Inte minst i ett derby.

Många har tippat att Daniel Nordmark går in centralt, medan Rachid Bouaouzan tar plats till vänster. Men att döma av HIF:s träning idag kommer Gashis plats fyllas av den 20-årige mittbacken Loret Sadiku. Joseph Baffo tar sen platsen i försvaret bredvid Erlend Hanstveit.

Bytet är logiskt och helt i linje med hur Conny Karlsson tänker fotboll. Loret Sadiku är från början mittfältare och med honom får HIF ett klart bättre balanserat mittfält än med Nordmark (som väger för lätt i defensiven och ändå inte varit speciellt bra hittills).

Summa sumarum. Om mina spekulationer stämmer – vilket de sÃ¥ klart alltid gör (nÃ¥ja) – kommer Helsingborgs IF ställa upp sÃ¥ här i derbyt:

Pär Hansson – Emil Krafth, Joseph Baffo, Erlend Hanstveit, Erik Edman – Mattias Lindström, May Mahlangu, Loret Sadiku, Rachid Bouaouzan – Alfred Finnbogason, Thomas Sörum.

***

SÃ¥… vad betyder där hör för Malmö FF? Inte sÃ¥ mycket, egentligen. Jag tror faktiskt inte att det förändrar sÃ¥ mycket kring hur Rikard Norling resonerar i val av startelva. MFF kommer vilja vinna kampen pÃ¥ det centrala mittfältet, och jag tror därför att man kommer ställa upp med samma spelidé som mot Ã…tvidaberg.

En ändring i startelvan lär man göra. Ivo Pekalski in – Erik Friberg ut. Det ger följande startelva:

Johan Dahlin – Miiko Albornoz, Pontus Jansson, Daniel Andersson, Ricardinho – Jiloan Hamad, Ivo Pekalski, Simon Thern, Jimmy Durmaz – Wilton Figuieredo – Mathias Ranégie.

***

Vad tror ni? Blir det så här? Eller bör Rikard Norling tänka på något annat sätt?

 

 


MFF mÃ¥ste hitta glädjen i ”skitmatcherna”

Ohoj. Här kommer min krönika efter Ã…tvidabergsmatchen. Handlar om att MFF mÃ¥ste lära sig älska utmaningen i den här typen av matcher – för det lär komma fler av samma sort framöver.

***

MFF MÃ…STE HITTA GLÄDJEN I ”SKITMATCHERNA”

krönika.

”Gör jag tvÃ¥ mÃ¥l skiter jag i att jag missar 25 chanser”, sa Mathias Ranégie omsvärmad av journalister efter segern.

Sen log han.

Jag har nog inte sett anfallaren så glad sedan han kom till Malmö FF.

Förklarligt. Även om göteborgaren har ett starkt psyke och är en av allsvenskans bästa är mål ett nödvändigt bränsle för att en anfallare ska trivas.

Dessutom föder mål nya mål.

Och så länge Malmö FF fortsätter att ha svårigheter med att luckra motstånd av Åtvidabergs kaliber är det helt nödvändigt att de tilltänkta matchvinnarna faktiskt uppträder som sådana.

 

Man kan ha synpunkter på speltekniska aspekter av Malmö FF:s mot ÅFF. Att bolltempot var för lågt, att man blev förutsägbar och för lätt att desarmera.

Dessutom fortsätter Norling sitt sökande i laguttagningar. Att peta Daniel Larsson var med facit i hand fel. Och hur kommer Erik Friberg ta att bli bänkad i torsdagens derby med sin bästa insats i ryggen (för det blir han troligen)? Och om Daniel Larsson får starta, ska MFF ännu en gång byta spelsystem då?

Samtidigt är frågan är hur mycket Malmö FF har att vinna på att dissekera en sådan här match.

Jag tror snarare att det handlar om att hitta en inspirerande känsla. Malmö FF måste helt enkelt göra den här typen av matcher roliga att spela. För visst fan är det tröttsamt att möta elva spelare som enbart tänker försvar. Det är inget party att ställas mot en brötig ytterback som gnager dig i hälsenorna i 90 minuter.

Åtvidaberg är varken det första eller sista laget i år som reser till Swedbank Stadion med ambitionen att grisa till sig en poäng. Det kommer fortsätta att se ut så här.

 

Men precis som Mathias Ranégie fokuserar på mål istället för missarna, ska Malmö FF fokusera på sina nyligen inkasserade tre poäng.

De var nämligen helt nödvändiga.

Speciellt som vi ser en allsvenska där förhandsfavoriterna någorlunda lever upp till förväntningarna. Elfsborg, Malmö FF, AIK och IFK Göteborg finns alla med däruppe.

Vem hade trott det om världens jämnaste liga?

Under sådana förutsättningar betyder det hur mycket som helst att skapa en vinnarkultur. Likt den Malmö FF hade 2010 och HIF förra året.

De vackra segrarna är ofta minnesvärda. Men det är poängen i skitmatcherna som får ett lag att vinna serien.

/Fredrik Lindstrand


Märklig kritik mot Mathias Ranégie

Det är egentligen löjligt, att man ska behöva ”försvara” en spelare som är sÃ¥ uppenbart duktig. Men det finns onekligen en hel del människor därute som tycker att Mathias Ranégie är kass.

Jag orkar egentligen inte gå in på varför Mathias Ranégie är en spelare av högsta allsvenska klass. Har man inte insett det under allsvenskans inledning denna säsong är det svårt att förklara ändå.

Men man kan ju titta på den bevakning han attraherar och vilka ytor de skapar övriga spelare.

Eller hur mycket han vinner på huvudet.

Eller hur han kan hålla i bollen och dryga ut de himmelsblå anfallen.

Eller att han ensam avgjort 25 procent av MFF:s matcher i år på övertid.

Jag har aldrig tvivlat på Mathias Ranégie. Har hela tiden hävdat att Malmö FF kommer ha oerhört stor nytta av honom. Jag ser ingen anledning att ändra på den åsikten efter dagens match.

***

Har det lossnat för Mathias Ranégie nu? Jag tror det. Anledningen till det skrev jag om i bloggen i förmiddags: läs här.

 


Det behöver lossna för Ranégie i dag

Match i eftermiddag. Inte så mycket att säga egentligen. Malmö FF ska och måste vinna hemma mot Åtvidaberg om man vill ha något med toppstriden att göra i år. Oavsett vilken startelva Rikard Norling väljer att ställa på plan.

Men.

En sak känns lite extra angelägen. Att Mathias Ranégie fÃ¥r göra mÃ¥l. Han har ju ”bara” nätat en gÃ¥ng hittills.

Efter Ã…tvidaberg Ã¥terstÃ¥r fyra stenhÃ¥rda matcher innan EM-uppehÃ¥llet – HIF (h), IFK (b), Elfsborg (h), Sundsvall (b). Att ta sig an den utmaningen med en anfallare med rätt mÃ¥lkänsla kan vara skillnad mellan succé och fiasko. Faktiskt.

Mathias Ranégie är ingen spelare med dåligt psyke. Men alla anfallare behöver göra mål för att känna sig riktigt självsäker. Så är det bara. Det ligger i naturen.

Därför skulle ett eller flera Mathias Ranégie-mål mot Åtvidaberg betyda mycket för himmelsblått.


Malmö FF visar inga mästartakter

Fick inte fira på Strandvallen denna gång heller.

Vi tar det viktigaste först. E22:an är en skitväg. Sådär. Nu går vi vidare.

***

”Guldstriden är körd nu”, läser jag lite varstans.

Överraskande pessimistiskt.

Jag visste faktiskt inte ens att guldstriden hade börjat. Själva striden om guldet brukar väl inte dra igång förrän i omgång 20 eller så. Nu handlar det mest om att gruppera sig, samla styrkorna inför det avgörande rycket i höst.

Det gäller förstås att inte tappa för många poäng.

Men kom ihåg. Under guldåret 2010 var Malmö FF fem poäng efter HIF efter 17 spelade omgångar. Det är ändå värre än sju poäng efter Elfsborg efter sju omgångar.

Eller?

***

Okej, insatsen i andra halvlek var inte bra. Men någonstans ska man komma ihåg att 2-2 på Strandvallen är ett ganska okej resultat för Malmö FF.

***

Oerhört svÃ¥rt att sätta betyg i en sÃ¥dan här match. En kanonbra halvlek – och sen en usel. Min känsla nu nÃ¥gra timmar senare är att jag var för snäll. SÃ¥ här ser det ut.

JD – 2

MA – 2

PJ – 2

DA – 2

R – 2

JH – 2

EF – 2

IP – 3

JD – 3

DL – 3

MR – 2

Vad tycker ni? Är jag ute och cyklar?

***

Klistrar in min krönika här under.

***

DET HÄR RÄCKER INTE FÖR ATT BLI MÄSTARE

krönika.

Det var en annorlunda afton på Strandvallen.

Och dÃ¥ syftar jag inte främst pÃ¥ att Mathias Ranégie – under pÃ¥gÃ¥ende spel – började jaga en ekorre som irrat sig in pÃ¥ Strandvallen.

Nej.

Ett Malmö FF med självförtroende – pÃ¥ bortaplan! – sÃ¥g ut att vinna.

Men så kom andra halvlek.

Och där man kunde borde ha brutit en mörk trend skänkte man än en gång bort matchen.

 

Malmö FF fick förvisso inte med sig några poäng från Norrköping. Men jag tycker ändå Rikard Norling spelade högt som petade både Simon Thern och Wilton Figueiredo mot Mjällby.

Så illa hade det ju inte sett ut. Och MFF-tränaren satte mycket av truppens trygghet på spel. Norling förklarade rockaden med att han sökte bättre defensiv balans mot Mjällbys offensiv.

Jag kan till viss del ge honom rätt.

Malmö FF fick sitt mest bolltrygga mittfält, man fick en Mathias Ranégie något djupare i planen och fruktansvärt hungrig Daniel Larsson.

Mjällbyförsvaret fick enorma problem. Och framåt hade Listerläningarna inte ett skott på mål.

 

Det är svårt att kritisera Rikard Norlings val av startspelare med den totala kontroll Malmö FF hade första timman. Men sett till hur laget kollektivt vek ner sig i andra halvlek måste spelstrategin ändå ifrågasättas.

Ivo Pekalski ville plötsligt bara bli av med bollen. Pontus Jansson och Daniel Andersson såg ut som de aldrig hade spelat tillsammans innan. Och Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad – som gjort lite vad de ville i första halvlek – verkade redan satt sig i spelarbussen för att kolla skytteligan.

MÃ¥nga individuella misstag, ja.

Men Rikard Norling gjorde det inte lätt för sina spelare.

Han tog ut Daniel Larsson – lagets enda hot långa stunder och djupledsspelet dog helt. På köpet förvandlades 4-4-2 till 4-5-1 och MFF började slå långt. Utan att mittfältet fyllde på.

Ni förstår.

Den omställningen blev för mycket. MFF orkade inte vinna – varken mentalt eller fysiskt.

 

Rikard Norling har mycket att fundera på nu. Klart är att inte har många försök kvar att laborera med konstellationer och spelare. Malmö FF måste hitta självförtroende att hålla kvar vid sin spelidé även i bortamatcher.

Det har blivit ett mönster att laget tappar initiativet i matcher på bortaplan. Det hände mot Djurgården och Norrköping – och det hände mot Mjällby.

”Det är nÃ¥got vi verkligen mÃ¥ste sätta oss ner och diskutera”, sa en klarsynt Mathias Ranégie efterÃ¥t.

Han har så rätt, ekorrejägaren.

För Malmö FF har släppt in tolv mål och tappat åtta poäng på bortaplan.

Det är långt ifrån mästartakter.

/Fredrik Lindstrand

 

 


Malmö FF skjuter mest – men lÃ¥ngt ifrÃ¥n bäst

Durmaz, bäst i MFF på att pricka rätt.

Har ägnat mig åt att räkna på skottstatistik i allsvenskan. Resultat blev, i mitt tycka, intressant. Inte minst om man bevakar Malmö FF. Klipper därför in min text från dagens tidning här. Läs och analysera!

***

MALMÖ FF – SKJUTER HELLRE ÄN BRA

fotboll

Inget lag i allsvenskan skjuter mer än Malmö FF.

Men laget är bland seriens sämsta på att träffa mål.

- Vi borde ha gjort åtminstone fem eller sex mål till, säger Jimmy Durmaz.

Malmö FF har skjutit 97 skott under allsvenskans sex första omgÃ¥ngar. Men bara 41 procent träffar mÃ¥l – och inte ens en tiondel landar i nätet.

- Det är som det är. Vi får hoppas att det lossnar i morgon. Får man tre lägen i en match ska ett av dem betyda mål, säger Jimmy Durmaz.

Något att oroas över?

- Vi har ju ändå gjort mål i de flesta matcherna. Och många i laget har gjort mål. Så jag känner ingen oro alls.

Inte heller Rikard Norling känner några bekymmer.

- I det här fallet kommer chansskapandet först. Så måste man se det. Över tid kommer det betala sig, säger han.

MFF-tränaren är dock medveten om att lagets träffsäkerhet kan bli bättre.

- Vi vill bli bättre på att inte avsluta där man har en procents chans att göra mål, utan att man driver mot mål och sätter sig rätt lägen, säger Rikard Norling.

Att Malmö FF skjuter mest i allsvenskan är ingen slump.

- Det blir så när man har mycket boll och är runt straffområdet. Det känns bara bra att vi leder den statistiken, säger Jimmy Durmaz.

- Vi har jobbat mycket med att spelarna ska skjuta mer. Att se möjligheten att göra mål, att avsluta anfallen, säger Rikard Norling.

Jimmy Durmaz har skjutit 19 skott i hittills i Ã¥r – flest i Malmö FF.

- Bara positivt för min del. Jag kommer till mycket mer avslutslägen i år, och jag vågar ta avsluten och litar på mig själv istället för att släppa över bollen.

Är det något ni pratat om, att våga ta avsluten?

- Ja, att komma närare straffområdet för att vara där bollen dimper ner.

Återstår att se hur det är ställt med precisionen i MFF i kväll. Klart är att laget inte har råd att tappa många fler poäng om man ska hänga på i toppen.

- Vi ska aldrig gå ifrån sättet vi spelar. Vi ska bara utveckla det, fortsätta jobba hårt och få hål på dem, säger Jimmy Durmaz.

 ***

FAKTA Lagen som skjuter mest i allsvenskan

1) Malmö FF 97

2) IFK Göteborg 81

3) Elfsborg 71

4) Djurgården 70

5) Gais 70

***

FAKTA Hur många procent av skotten träffar mål?

1) Ã…tvidaberg 62

2) Djurgården 59

3) Kalmar 57

4) Häcken 57

5) Mjällby 54

6) IFK Norrköping 53

7) Sundsvall 53

8 ) Syrianska 52

9) Elfsborg 52

10) Örebro 51

11) IFK Göteborg 48

12) Malmö FF 42

13) Gefle 41

14) Gais 40

15) Helsingborg 40

16) AIK 39

*** 

FAKTA Hur många procent av av skotten går i mål?

1) Ã…tvidaberg 26,4

2) Häcken 19,4

3) Mjällby 17,3

4) Kalmar 16,2

5) Elfsborg 15,5

6) Sundsvall 15,2

7) IFK Norrköping 14,0

8 ) Örebro 11,7

9) Djurgården 11,4

10) IFK Göteborg 11,1

11) AIK 9,4

12) Malmö FF 9,2

13) Helsingborg 8,9

14) Syrianska 8,7

15) Gais 7,1

16) Gefle 6,5

 

***Statistiken är framtagen efter allsvenskans sex första omgångar.


Rikard Norlings oväntatde kunskap om måsar


Ibland är det helt ok att vara sportreporter.

Var på MFF:s träning idag. Inte mycket att rapportera därifrån egentligen.

Laget gnuggade en spelövning länge som gick ut på att hålla bollen inom laget, Rikard Norling berömde  spelvändingar, rörelse och snabba, enkla lösningar. Det är ju ingen hemlighet att det är just dessa ingredienser som framför allt ingår i receptet om man vill käka upp Mjällby.

Någon startelva gick inte att utläsa, lagen var mixade, men vi tror väl ändå på att Rikard Norling byter Mathias Ranégie med Daniel Larsson. Och att det blir ändå förändringen från IFK Norrköpings-matchen.

***

Larsson och Ranégie förresten. De rök ihop rejält efter spelövningen. Stod och skällde på varandra. Vet inte vad saken gällde, så jag ska inte gå djupare in på det hela. Men det skiljdes som vänner i alla fall.

***

Pratade med Rikard Norling efteråt. Jag var faktiskt enda journalisten där när träningen var slut. Vi snackade om Mjällby, skottstatistik (mer om det sen) och destruktivt motstånd när Norling plötsligt började fokusera på en mås.

”Han har byggt bo där, mitt pÃ¥ plan”, sa Norling och pekade pÃ¥ fÃ¥geln som lÃ¥g vid mittcirkeln.

Några ägg hade måsen inte lagt än, förklarade MFF-tränaren.

”Men det är ju hanarna som ruvar äggen som honorna lägger”, fortsatte Norling.

”AlltsÃ¥…” sa jag och MFF-tränaren brast ut i ett stort skratt – hans fÃ¥gelkunskaper var förstÃ¥s bluff.

Slutsats? Att ett samtal om fotboll med MFF:s tränare kan sluta i resonemang kring hur en måsfamilj delar upp föräldraskapets bördor.

***

Ulrich Vinzents var enda MFF:are som inte tränade. Men han har börjat trappa upp. Finns kanske med i truppen mot Åtvidaberg på söndag, sa Norling.

***

Skott var det ja. Gör en längre grej till morgondagens City om det. MFF skjuter överlägset mest i allsvenskan – men lÃ¥ngtifrÃ¥n bäst.

Kan bli ett läsvärt knäck. Missa inte.

I morgon: Strandvallen. Ska MFF lyckas vinna sin första allsvenska match där?


Malmö FF saknade cynism och skärpa

Här kommer mina tankar i krönikeform efter Norrköping-Malmö FF.

***

MFF:S BOLLINNEHAV GER FÖR DÅLIG UTDELNING

krönika.

Innan matchen diskuterades Malmö FF:s nya polkagrisrandiga matchtröja. Efter matchen snackade alla om den felflöjtande domaren Michael Lerjéus.

Någonstans däremellan gav Malmö FF bort en match de borde ha vunnit.

 

Rikard Norling rörde inte till det för sig. Han ställde Daniel Larsson på exakt samma plats där Mathias Ranégie stått så bra de senaste matcherna.

Resultatet blev… ska vi säga annorlunda?

Så länge Simon Thern fyllde på och utmanade, och Wilton Figueiredo släppte bollen snabbt, kunde MFF hota IFK Norrköping. Men när rörelsen uteblev, när man glömde av att man inte hade en avlastande drasut på topp med bläckfisksarmar till ben, blev spelet statiskt och aningen förutsägbart.

Han saknades förstås, Mathias Ranégie.

Utan honom fick vi se ett Malmö FF som pendlade i prestation.

 

I början av andra halvlek pressade man sönder IFK Norrköping, gjorde 1-1 och borde ha avgjort matchen just då. Men så hamnade MFF i en svacka och Gunnar Heidar Thorvaldsson satte punkt för ett anfall där IFK väl enkelt fick leka sig igenom Malmöförsvaret.

Det både kändes och var väldigt onödigt.

Och visst. Jiloan Hamad gjorde faktiskt 2-1, men blev pinsamt felaktigt avvinkad för offside en meter på rätt sida. Och Thorvaldssons 1-0 borde förstås underkänts för hands. Det är svårt att argumentera mot sådana uppenbara domarmisstag. Och det börjar bli tröttsamt och tjatigt att efter varje match diskutera felaktiga domslut.

Jag har ingen lösning på problemet. Men en tumregel för vår domarkår måste ju ändå vara att blåsa för hands när bollen tar på en arm.

 

Samtidigt måste Malmö FF spela med större marginaler än att låta avgörandet vila i domarkårens händer.

För man gör ju en ganska bra bortamatch. På det stora hela. Men plockar inte fram instrument att montera ner tre poäng i trunken med sig hem. Mot IFK Norrköping saknades på nytt skärpa och cynism i sista tredjedelen av plan.

Och där man tidigare avfärdat det hela med ett ”vi skapar ju i alla fall chanser” börjar nu ett problem gestalta sig.

Malmö FF har tappat fem poäng mot Gefle och IFK Norrköping – matcher man till mycket dominerat. I de matcherna har det stora bollinnehavet och de goda perioderna betalt sig alldeles för dÃ¥ligt.

 

Och medan Malmö FF fortsätter att vänta på frukten av Jörgen Petterssons avslutsövningar gnetar Elfsborg och AIK till sig uddamålssegrar mot tråkmotstånd. I slutändan vinner alltid poäng över vackert spel.

/Fredrik Lindstrand


Malmö FF bättre på konstgräs än naturgräs på bortaplan

På söndag mot IFK Norrköping spelar Malmö FF den första av sju matcher på konstgräs i årets allsvenska.

Jag har lämpligt nog plockat fram lite statistik kring lagets resultat på plastmatta. Och upptäckt spännande saker. Nämligen att MFF de senaste fem åren varit bättre på konstgjort underlag än naturligt dito på bortaplan.

Alltid något för nervösa supportrar att luta sig mot nu när Mathias Ranégie är avstängd på söndag .

Ni läser artikeln och statistiken här under.

***

Daniel har slutat frukta konstgräs.

DÄRFÖR ÄR MFF BÄTTRE PÅ KONSTGRÄS

fotboll

Malmö FF trivs utmärkt på konstgräs.

Citys statistik visar att laget tar fler bortapoäng på plastmatta än på naturligt underlag.

Konstgräset börjar fÃ¥ ett allt starkare grepp om svensk fotboll. I Ã¥r har sju allsvenska lag – fler än nÃ¥gonsin – artificiellt underlag pÃ¥ sina hemmaplaner.

Utvecklingen delar Fotbollssverige.

Fotboll ska spelas på riktigt gräs som i resten av Europa, menar traditionalisterna. Andra hävdar att konstgräs är ett måste i vårt kalla land för att få bra kvalitet på planerna.

- Det är en tråkig utveckling. Jag är av den gamla stammen som tycker det hör till att det ska dofta gräs, säger Daniel Andersson, mittback och assisterande tränare i MFF.

I dag sköts de flesta gräsplaner av kommunen. Daniel Andersson hoppas förbundet kan skjuta till mer pengar, så att klubbarna själva kan ta hand om gräsmattorna.

- För att kunna göra det bättre och höja standarden, istället för att man lägger fler plastmattor, säger han,

Malmö FF hade länge ett uselt facit på konstgräs.

- Det var väl framför allt 2004 och 2005, säger Daniel Andersson. Jag kom hem från Italien och hade aldrig ens tränat på konstgräs och så kulle man plötsligt upp till Sundsvall och spela match på det underlagets.

- Vi hade mÃ¥nga dinosaurier i laget dÃ¥ med det problemet – Patrik Andersson, Niklas Skoog och Afonso.

Nu är dock konstgrässpöket begravt. Citys statistik visar att Malmö FF de senaste fem åren haft ett bättre snitt på bortaplan på konstgjort underlag än på naturgräs.

- Dels har vi lärt oss spela på konstgräs. Men till stor del beror det på att vi fått in unga spelare som är uppvuxna med det underlaget, säger Daniel Andersson.

Kommer ni träna på konstgräs inför matchen mot IFK Norrköping?

- Nej, vi fortsätter som vanligt. Kanske lägger vi en ett pass senare i veckan på konstgräs. Men helst inte, det är jobbigt att byta underlag.

Du själv då som ålderman, väljer du att vila när ni ska spela på ett underlag som sliter?

- Haha, nej jag låter inte underlaget avgöra sådant. Om jag spelar eller inte är en ständig dialog med Rikard (Norling). Vi får se hur det blir på söndag.

/Fredrik Lindstrand

 

FAKTA: MALMÖ FF PÅ KONSTGRÄS DE SENASTE FEM ÅREN

2011: Elfsborg 0-3, Syrianska 0-0, IFK Norrköping 0-0, Gefle 0-2, Örebro 2-1.

Poängsnitt på konstgräs: 1,00 poäng

Totalt poängsnitt på bortaplan: 1,40 poäng

 

2010: Gefle 3-1, Elfsborg 2-2, Örebro 3-0, Åtvidaberg 3-3, Brommapojkarna 4-0.

Poängsnitt på konstgräs: 2,20 poäng

Totalt poängsnitt på bortaplan: 1,80 poäng

 

2009: Elfsborg 0-1, Brommapojkarna 1-1, Gefle 3-0, Örebro
 3-0.

Poängsnitt på konstgräs: 1,75 poäng

Totalt poängsnitt på bortaplan: 1,53 poäng

 

2008: Örebro 3-0, Sundsvall 0-0, Elfsborg 0-4, Gefle 2-1.

Poängsnitt på konstgräs: 1,75

Totalt poängsnitt på bortaplan: 1,27 poäng

 

2007: Elfsborg 1-1, Brommapojkarna 1-0, Örebro 1-1, Gefle 1-2.

Poängsnitt på konstgräs: 1,25 poäng

Totalt poängsnitt på bortaplan: 1,31 poäng

 

Totalt 2007-2011

MFF på konstgräs: 9 segrar, 8 oavgjorda, 5 förluster = 1,59 poäng/match.

MFF på bortaplan: 30 segrar, 17 oavgjorda, 26 förluster = 1,47 poäng/match.


Ivo Pekalski och den rätta balansen

Frejdig offensiv, massor av chanser och fina kombinationer.

Men min krönika efter MFF-Syrianska handlar inte om de offensiva spelarna – utom om trion som gör deras anfallsfokus möjligt.

***

PEKALSKI GER MFF BALANS ATT GÃ… FRAMÃ…T

krönika.

Från mardrömsöppning till allsvensk tvåa.

Malmö FF har växlat upp.

Männen som håller i spakarna? Ivo Pekalski, Pontus Jansson och Daniel Andersson.

Det är dom möjliggör den offensiva idé som fÃ¥r Wilton Figueiredo och Jimmy Durmaz att dunka in distansmÃ¥l – och laget att leva upp till guldförväntningarna.

 

Föreställ er Rikard Norling som en lindansare och allsvenskan som en 30 matcher lång färd över ett bråddjup. Iklädd himmelsblå trikåer har han tio utespelare fördelade i två händer som hjälp att hålla balansen (ni föreställer er detta nu va?).

I den ena handen sju offensiva kreatörer.

I den andra tre spelare med defensivt ansvar i en hyperoffensiv miljö – Daniel Andersson, Pontus Jansson och Ivo Pekalski. Tre spelare som ensamma ska stÃ¥ för jämvikten i Malmö FF:s balansgÃ¥ng mot ett SM-guld.

 

Malmö FF:s startelva mot Syrianska innehöll två offensiva ytterbackar, tre framåttänkande mittfältare, en släpande anfallare och en striker. Och i en kreativ miljö måste det finnas utrymme att misslyckas.

Med Ivo Pekalski på mitten finns tillåtelsen.

21-Ã¥ringen samlar upp och fördelar – skruvar upp och vrider ner. Om Pontus Jansson och Daniel Andersson utgör Malmö FF:s pÃ¥drivande och bultande hjärta är Ivo Pekalski lungorna som ger laget ork att gÃ¥ framÃ¥t.

För det var ju så det såg ut mot Syrianska. Och även om Ivo Pekalski har en bit till toppform märks det hur MFF vågar anfalla med ett annat självförtroende jämfört med mot Gefle och Häcken.

 

”Segern var hur rättvis som helst”, erkände Syrianskas coach Özcan Melkemichel efterÃ¥t.

Ett odiskutabelt uttalande. Samtidigt ska man nog vänta med att obehärskat skyffla lovord över Malmö FF. Lagets allsvenska inledning har varit mot förhÃ¥llandevis ”lätt” motstÃ¥nd. Och den typen av ineffektivitet man visade upp mot Syrianska kommer straffa sig mot skickligare motstÃ¥nd.

Men med Pontus Jansson, Daniel Andersson och Ivo Pekalski har MFF i alla fall haft råd att missa. Och det hade trots allt varit värre om man inte hade haft några chanser alls att missa.

Än så länge balanserar Rikard Norling säkert fram på linan.

/Fredrik Lindstrand