Av: George Grönwald    (0) | Kommentera!

Krönika efter gårdagens match mot Häcken.

***

Vi har varit många som väntat på att någon ska kliva fram, ta ansvar och våga bryta den poängmässiga apatin.
Vi har efterlyst att Thomas Sörum, May Mahlangu och Alfred Finnbogason ska vinna matcherna åt HIF.
Mot Häcken var det någon helt annan som visade vägen.

Han har varit ifrågasatt, kritiserad och stundtals direkt hånad. Inför säsongen bytte han den ”omöjliga” konkurrensen i Elfsborg mot den, tja, inte särskilt mycket enklare i HIF.
Mot MFF trodde vi alla att skulle han få chansen på innermittfältet, men när Ardian Gashi väl var avstängd så petades han. Conny Karlsson satsade hellre på en spelare som inte startat i allsvenskan på nästan tre år.
Mot Häcken fick han chansen först när Mattias Lindström inte kunde spela mer.
Spelare har blivit nedbrutna och stukade för mindre än så. Många skulle ha valt den sämsta vägen och tjurat sig hela vägen till det där hörnet längst in i frysboxen.
Daniel Nordmark valde den bästa.
Han gjorde mål – två gånger.
Han klev fram när HIF famlade i blindo efter poäng, självförtroende och mål och mening i tillvaron.
Vad vill jag egentligen få sagt med det här? Jo, att Daniel Nordmark på många sätt är HIF i koncentrat.
Båda gick in i den här säsongen med höga förväntningar, stora krav och förväntades göra underverk i en omgivning med mindre tålamod än en sockerchockad fyraåring på julafton.
Ingen har levererat enligt planerna.
Men kan Nordmark resa sig, då kan HIF också göra det.

Jag trodde att derbyt mot Malmö FF kunde bli den kick och vändpunkt som HIF behövde för att få igång den här säsongen. Kanske blev den på sätt och vis det ändå. HIF är förmodligen inte förmögna att sjunka mycket djupare än vad man gjorde i derbyt och någonstans tror jag att man själva kände att ”nu nådde vi nog fan botten”.
Det finns som bekant bara ett håll att ta sig därifrån och det är uppåt.
Det började man göra redan mot Häcken och på onsdag, mot Kalmar, får vi veta om det var en slump eller början på en ny vana.

George Grönwald

Publicerad: 2012-05-14 12:30
Kategori: Fotboll, HIF

Av: Caroline Wickmark    (0) | Kommentera!

Ja, jag vet att det är otippat. Men pågen säger alltså att han ska spela. Saxat ur dagens City:

Bergholtz tar plats från start 

Skånederby och skadekris. Då plockar Conny Karlsson fram ett otippat ess ur rockärmen. Marcus Bergholtz kliver rakt in i startelvan.
- Det ska bli riktigt roligt, säger Eket-sonen till City.

Igår stod det klart att Joseph Baffo inte kan spela kvällens derby på grund av knäskada, vilket innebär att Loret Sadiku inte får göra sin efterlämnade debut på mittfältet.
Sadiku flyttas istället tillbaka ner till mittbackpositionen och i Ardian Gashis frånvaro på innermittfältet träder Marcus Bergholtz in.
-Ja, jag ska spela. Det ska bli roligt som fan, det är ju roligt att spela fotboll, säger 22-åringen som inte har spelat en allsvensk match från start sedan 2009.
Förra året lånades Marcus Bergholtz ut till norska Stabaek för ett ”miljöombyte” men vid årskiftet var han tillbaka i HIF-truppen igen. Frånsett ett par träningsmatcher har det dock bara blivit några få spelminuter för mittfältaren i år, i slutet av Mjällbymatchen fick han hoppa in i 88:e minuten när Christoffer Andersson skadade knäet.
Hur känns det att träda rakt in i startelvan?
- Jag tänker gå in avslappnat och göra mitt bästa, så får vi se hur det går, säger Marcus Bergholtz som dock medger att det hade suttit fint med lite U21-seriespel i ryggen.
- Det har i alla fall inte varit optimalt, det kan jag säga.
I Bergholtz spelarhistorik finns det ett derby i Supercupen och tre inhopp i allsvenska derbyn.
Det var länge sen HIF-fansen såg dig spela -hur har du utvecklats sen dess?
- Det är svårt att säga. Det var ju länge sen jag spelade i HIF:s organisation så jag vill inte säga för mycket. Jag går in och gör mitt bästa och sedan får folk göra sin egen bedömning.
Tränare Conny Karlsson hoppas på att laget kan behålla sin spelstil trots skadeproblemen.
- Det ska bli intressant att se hur Malmö ställer upp. De har laborerat med några olika spelsystem som vi har ganska bra koll på, om nu inte Rikard har legat vaken i natt och kommit på ett tredje system, det vet jag ju inte.

Publicerad: 2012-05-10 13:21
Kategori: Fotboll, HIF, Okategoriserade

Av: George Grönwald    (0) | Kommentera!

Krönika inför dagens derby.

***

HIF har haft vansinnigt svårt att lyfta i år. Även om det är svårt att döma ut ett lag som bara förlorat en match på åtta omgångar går det inte att skaka av sig känslan att hungern har försvunnit.
Ruscherna har blivit kortare, blåmärkena färre och glöden har falnat.
Det är inte första gången i världshistorien som en ofrivillig bekvämlighet smyger sig på ett mästarlag.
På många sätt tvingades man börja om från noll i år. Tongivande spelare försvann och baksmällan från SM-guldet har varit tydlig.
De nya spelarna ska hitta sina platser och de mätta spelarna måste svältas på framgång.
Det är sådant som tar tid. Tid som HIF inte längre har.

Conny Karlsson, som genom åren gjort sig känd som kontinuitetens och förutsägbarhetens okrönte konung, dräper till med en riktig superskräll i startelvan.
Alla var ju överens om att det var Loret Sadiku eller Daniel Nordmark som skulle ta platsen bredvid May Mahlangu på det viktiga centrala mittfältet.
Det blev Marcus Bergholtz. En truppspelare som inte har startat en allsvensk match på nästan tre år.
Om det är ett genidrag eller lika obegripligt i praktiken som i teorin lär vi bli varse i kväll. Men att byta Ardian Gashi mot Bergholtz är naturligtvis inte ett styrkebesked. Norrmannen har visserligen varit en blek kopia av sig själv så här långt, men hans kompromisslösa inställning hade behövts i derbyt.

HIF har statistiken och historien på sin sida (MFF har bara vunnit ett av de tio senaste derbyna), men man har också mäktiga motståndare mot sig.
Som om det inte räckte med att behöva slåss mot MFF och Malmöpubliken har man även den egna offensiva uddlösheten och orutinen hängande över sig. Fem HIF-spelare har aldrig spelat ett Skånederby tidigare och några av dem lär säkerligen ha fått nattsömnen förstörd.
Ska man vara helt ärlig så är det faktiskt inte så mycket som talar för HIF i kväll.  Men för första gången sedan SM-guldet är HIF inte den givna favoriten i en match, man slipper den press som man burit som en ryggsäck under hela våren.
Kanske är det just därför som det kan lossna ordentligt på Swedbank Stadion.

George Grönwald

Publicerad: 2012-05-10 13:14
Kategori: Fotboll, HIF

Av: George Grönwald    (0) | Kommentera!

Krönika efter gårdagens match mot AIK.

***

För att vinna matcher måste man göra mål.
Ibland är det inte svårare än så.
Ibland finns det inget svårare.
HIF skjuter lika mycket som förra säsongen (drygt 10 skott per match) och man träffar målet lika ofta (drygt 40 procent), men man gör bara hälften så många mål.

Den sista passningen mellan mittfältet och anfallet som var så självklart enkel förra säsongen har helt plötsligt blivit omständlig och besvärlig.
Om det beror på att anfallarna inte löper rätt eller att May Mahlangu och Ardian Gashi inte riktigt har samma självförtroende i passningsspelet i år låter jag vara osagt, men det är tydligt att HIF behöver göra något åt saken.
Det enkla, raka spelet som förra säsongen var så självklart har blivit märkligt, omständigt och besvärligt.
Det är dessutom helt i onödan egentligen. HIF behöver inte spela fancy för att vinna några SM-guld, snarare tvärtom.
Jag skulle vilja se HIF spela rakare och enklare, och jag vill att May Mahlanu ska kliva på mer offensivt. Nu hamnar han i något slags balansens ingenmansland och när passningen väl kommer är anfallarna antingen stillastående eller i offsideposition.

Erik Hamrén brukar tala om att han vill att spelarna ska brösta upp sig, visa attityd och liksom signalera ”här är jag”. Det kan låta lite larvigt och förenklat, men man ska inte underskatta kroppsspråkets kraft.
HIF visar tyvärr på det motsatta för tillfället. Det är blygt, överambitiöst och väldigt få spelare agerar med pondus.
Samtidigt hade det varit naivt att tro att HIF inte skulle drabbas av ”mästarsjukan”, kombinationen av mättnad och höga pretentioner drabbar spelkvaliteten.
Ska HIF lyckas med sin nya målsättning att vara max fyra poäng från serieledning till EM-uppehållet måste man hitta tillbaka till grunderna. Och man måste göra illa kvickt. Annars kommer man att kryssa sig bort från guldstriden redan under vårsäsongen.
Den stora pusselbiten och sannolikt det enda som kan lyfta laget ur den poängmässiga apatin är inställningen. HIF har två fantastiska säsonger bakom sig för att man – rent ut sagt – varit jävligt jobbiga att möta. Det är man inte längre.
Jag kan köpa att man vill förfina spelet och öka passningstempot för att lyckas i Europa. Men man får inte göra det på bekostnad av attityden och inställningen. Då lär P-O Ljungs vackra fotbollstankar aldrig bli annat än teoretiska.

George Grönwald

Publicerad: 2012-05-03 7:48
Kategori: Fotboll, HIF

Av: Caroline Wickmark    (0) | Kommentera!

Spelarföreningen vill ta i med hårdhandskarna – City kollade läget var HIF ställer sig i diskussionen.

Saxat från dagens tidning:

HIF:s spelartrupp står bakom en allsvensk strejk om det skulle behövas. 

- Vi klagar inte på att vara fotbollsspelare men vi vill få full ersättning när vi blir skadade på fotbollsplanen, säger Alvaro Santos.

Igår klargjorde spelarföreningen att en spelarstrejk kan bli aktuell, om inte Svensk elitfotboll går med på det nya förslaget till kollektivavtal. Däri ställs det bland annat krav på full ersättning vid skada och att klubbarna går med på att betala avtalspension.
Enligt spelarföreningens lokale representant Alvaro Santos står HIF bakom kraven.
- Jo, absolut. Precis som alla andra lag. Vi vill inte ha varken mer eller mindre pengar än andra, men det är viktigt att förstå att när vi går ut på planen varje dag så gör vi det till hundra procent, och då sätter vi våra kroppar i fara. Skador inträffar ofta, säger Alvaro Santos.
I dag uppstår det en luddig situation när en spelare skadar sig. Rehabträning är ett måste – men trots att spelaren tvingas gå till ”jobbet” är det inte självklart att en normal lön betalas ut. I HIF är det den medicinske personalen avgör det, och det beslutet baseras på hur pass nära speldugligt skick spelaren är.
- Man brukar säga att en fotbollsspelare är utsatt för en tusen gånger större risk att skadas än en industriarbetare. Det finns dessutom en risk att man utförsäkras om man får följdskador och då blir man utan ersättning helt och hållet, säger Spelarföreningens ordförande Magnus Erlingmark till Aftonbladet.
Klubbdirektör Paul Myllenberg är inte personligen engagerad i frågan som han överlåter till Svensk elitfotboll, men han menar dock att det inte är så illa som det framstår.
- Samtidigt finns det en botten, det sjunker inte hur lågt som helst och är egentligen inte lägre än vad en ”vanlig arbetare” har. Men har man en väldigt hög lön så blir det klart stor skillnad.
I diskussionen tas även argumentet att fotbollsspelarnas karriär är kort upp.
- Som fotbollsspelare har man en karriär som max är 20 år lång, det är inte som vilket jobb som helst. Skadar du dig för ditt lag måste du fortfarande försörja familjen, säger Alvaro Santos.
Måste man inte ändå hitta ett nytt jobb efter karriären?
- Jo, det är klart man ska söka ett annat jobb. Men det kan inte vara det samma som man har haft i 15 år, så är det bara.

Publicerad: 2012-04-24 19:03
Kategori: Allsvenskan, HIF

Av: George Grönwald    (0) | Kommentera!

Älskade, hatade konstgräs.
Allsvenskan är bara en omgång gammal, men debatten är redan i full gång.
– Konstgräs är värdelöst. Det är fel väg att gå, säger HIF-mittfältaren Mattias Lindström.

Utvecklingen är tydlig i svensk fotboll. Konstgräset vinner allt mer mark och sju av lagen i allsvenskan – fler än någonsin – har bytt bort det riktiga gräset.
Fotbollssverige är också uppdelat i två läger. I ena ringhörna står de som föredrar en platsmatta som håller hyfsat hög nivå överallt. I den andra står traditionalisterna som vill ha naturgräs, trots att kvaliteten på underlaget många gånger är undermålig.
I HIF har man alltid haft svårt för plastgräset, och det är kanske inte så konstigt med tanke på lagets klena facit på det alternativa underlaget.
Av de fem senaste årens 24 konstgräsmatcher har HIF bara lyckats vinna tio stycken. Förra året vann man bara en (2–1 mot Syrianska).
Enligt yttermittfältaren Mattias Lindström är förklaringen enkel.
– Är man uppväxt på konstgräs så är det väl annorlunda, men här nere i Skåne spelar vi på riktigt gräs. Vi tränar nästan aldrig på konstgräs.
Är det inte lite snobbigt att klaga på konstgräset?
– Det tycker jag absolut inte att det är. Det är inte bra för svensk fotboll att vi går mot den här utvecklingen.
Ska man gå efter de senaste årens trend så har HIF en tuff säsongsinledning. De fyra första bortamatcherna spelas på just konstgräs. I bortapremiären mot IFK Norrköping gjorde HIF dessutom allt annat än imponerade.
– Men det var inte konstgräsets fel att vi förlorade i Norrköping. Vi spelade helt enkelt för jävla dåligt. Man kände sig som en husvagn.
Lindström är dock kritisk till att allt fler klubbar väljer att byta underlag.
– Jag kan köpa att ett lag som Sundsvall har konstgräs, men jag tycker det blir fel när lag långt söderut byter till konstgräs. Men det är naturligtvis ekonomin som styr.
Han tycker också att förbundet har ett ansvar för att värna om naturgräset.
– Förbundet borde ställa större krav på att klubbarna har naturgräs. Men då borde de kanske också bidra ekonomiskt till att klubbarna kan ha det. När jag spelade i Danmark fick man inte skaffa konstgräsplaner, men då fick man också ekonomisk hjälp från förbundet.

George Grönwald

***

Fakta: HIF:s dystra konstgräsfacit
2011:
Örebro 1–1
IFK Norrköping 0–0
Syrianska 2–1
Elfsborg 2–3
Gefle 0–2

2010:
Åtvidaberg 3–0
Gefle 3–1
Brommapojkarna 3–1
Örebro 0–3
Elfsborg 3–1

2009:
Örebro 0-2
Brommapojkarna 3–0
Gefle 2–0
Elfsborg 0-1

2008:
Sundsvall 3-0
Ljungskile 2-0
Elfsborg 0-1
Gefle 0-3
IFK Norrköping 4-3
Örebro 1-3

2007:
Brommapojkarna 1-1
Elfsborg 0-0
Örebro 3-4
Gefle 0-4

Totalt: 10 segrar, 4 oavgjorda, 10 förluster

***

Fakta: Årets konstgräsmatcher
2 april: IFK Norrköping 0-1
11 april: Örebro
21 april: Åtvidaberg
5 maj: Gif Sundsvall
21 juli: Syrianska
18 augusti: Elfsborg
4 november: Gefle

Publicerad: 2012-04-05 8:00
Kategori: Fotboll, HIF

Av: Caroline Wickmark    (0) | Kommentera!

Underbar kväll igår! Här kommer min krönika och lite av alla härliga kommentarer från glädjerusiga spelare.

Historien om den 3 april fortsätter

Skam över mig. Jag visste inte. Så under den gångna veckan har mer än en trogen supporter tjatat hål i huvudet på mig. Historia, Wickmark, historia.
”Den tredje april – där finns det en historia med Rögle ju. Då gick vi upp i Elitserien första gången, -92. Håkan Persson sköt in målet, i en femte avgörande match mot Leksand i sudden.”
Så nu vet jag. Nästa gång det snackas om den tredje april tänker jag dock dra min egen story. Den låter så här:

Det var tolv minuter kvar av den tredje perioden när Rögleklacken slutade sjunga och började fibbla med sina smartphones. Sen spred det sig som en löpeld – beskedet om att Timrå vunnit sin match mot Leksand.

Bara överkroppar blottades, guldhattarna åkte på och volymen på sången nådde nya höjder. Spelarna på isen försökte hålla fokus, men det var svårt. Ett par minuter senare gick kramkalaset på bänken inte att hejda.

En kvart senare låg hjälmar och bandyklubbor slängda på isen samtidigt som fansen vällde in. En man i medelåldern grabbade tag i Simon Olsson och såg honom djupt i ögonen medan hans tårar vällde fram. Runt omkring sorlade TV-män, fotografer, journalister, barn, kvinnor, tränare och spelare om vartannat. Blixtar brändes av och champagnen sprutade.

Jag försökte prata med Kenny Jönsson men kön av människor som vill ta sig foto med honom tycktes aldrig sluta. Mitt i kaoset stod Ted Brithén och såg bortkommen ut. Det var inte bara som det såg ut erkände han- Ted var tagen och kunde inte riktigt greppa vad som hände. Helst av allt ville han gråta en skvätt.

Alexander Bergström gav mig en stor kram och bad sen om ursäkt. Svetten! Jag förlät honom.

När supportrarna tunnades ut fortsatte festen i omklädningsrummet och troligen sen även i bussen. När ni läser de här raderna så grabbarna kanske fortfarande inte gått och lagt sig. Kanske står de på ett torg i Ängelholm och blir hyllade.

För nu fest. Och sen när festen är över ska jag börja rota i vem som hänger kvar, vem som ska värvas och hur Rögle ska fixa elitserien.
Men det är en helt annan story.

Elitserien nästa – hur känns det?
- Man vill ju börja gråta egentligen men det vill jag inte göra härute, det får jag göra sen. Jag har växt upp med att ha det här som mål och det är den största drömmen som har gått i uppfyllelse. Det är väldigt speciellt.
Ted Brithén

En gråtande man har ju kramat dig – status på det?
- Det förklarar ju hur stort det Rögle är i Ängelholm. Det är så mäktigt, jag fattade nog inte förrän nu hur stort det är för folk och för oss spelare. We can be heroes – och nu är vi heroes på riktigt!
Simon Olsson

Vad har tagit er till elitserien?
- Vi har gått igenom dalar men aldrig slutat tro på oss själva.
Simon Olsson

Hur många sprutor har du tagit under kvalserien?
- 1-2 per match, förutom den mot Djurgården, det var då jag skadade mig. Men jag skulle ta hur många som helst för att uppleva det här, det är helt sanslöst.
Viktor Lindgren

Hur firar man bäst att man har gått upp till elitserien?
- Jag vet inte. Jag har nog inte fattat det riktigt än. Det blir en jäääävla fest i allafall. Jag har spelat här i hela mitt liv och nu får jag ta med dem upp i elitserien. Det är det sjukaste någonsin.
Alexander ”Flash” Lindqvist-Hansen

Beskriv ditt lag med en mening.
- Det går inte. Vi är ett lag, det är inte bara några spelare. Vi har förbättrat defensiven och powerplayen nu på vårkanten. Vi är jäkligt starka. Fy fan alltså.
Alexander Bergström

Kan Rögle räkna med ditt stöd i elitserien också?
- Ja, det får vi se nu när det blir klart. Man känner sig alltid sugen men sen ska det ju vara bra för båda parter.
Kenny Jönsson

Vad betyder det här för din framtid?
- Väldigt mycket. Att få spela i den högsta ligan i sin egen klubb och visa alla kritiker att vi är ett riktigt bra hockeylag.
Ted Brithén

Vem skulle du vilja skicka en hälsning till just nu?
- Jag skickar den till min fru som har följt matchen via tv med min grabb därhemma. Jag hoppas att de är lika glada som jag är.
André Brendheden

Hur känns det att få rollen som Ängelholms räddande ängel?
- Jag tror vi har många räddande änglar här i laget, det har varit många olika hjältar varenda kväll här, genom hela förkvalet och kvalserien. Många förtjänar stor eloge, Björn (Hellkvist) som inledde resan här men som inte fick vara med hela vägen, övriga i ledarteamet, spelarna som var bespottade stundtals under säsongen som har växt in i sina kostymer.
Dan Tangnes

Coacha i elitserien – ger det prestationsångest?
- Det ska bli otroligt roligt men jag tror inte att skillnaden blir så stor. Det är människor vi har att göra, oavsett om jag coachar juniorer, allsvenska lag eller elitserien.
Tränare Dan Tangnes

Har man såna här fester i Danmark?
- Man dricker bra öl i alla fall…jag vet inte om det danska mästerskapet är samma sak men detta är helt sjukt. Jag fattar det inte. Det känns konstigt faktiskt. Elitserien nästa år. Det är svårt att sätta ord på.
Jesper Jensen

Hur smakar cigarren?
- Helt ljuvligt. Det här är helt fantastiskt. Vi lade upp en plan och sen lyckades vi på två år istället för på tre.
Klubbdirektör Peter Hedlund

Hur kändes nerverna inför den här matchen?
- Utanpå tröjan.
Björn Hellkvist

Fy fan vad bra det här är. Förlåt om jag svettar ner dig.
Alexander Bergström

Publicerad: 2012-04-04 10:12
Kategori: Ishockey, Rögle
Etiketter: Till elitserien

Av: George Grönwald    (0) | Kommentera!

Här kommer kollega Caroline Wickmarks finfina intervju med Thomas Sörum och Alfred Finnbogason. De som ska göra målen, ni vet.

***

Foto: Christian Törnqvist

Den ene gillar att ligga på topp – den andre vill slå sista passen. En är singel och den andre trebarnsfar. Möt männen som ska göra HIF:s mål i år: Thomas Sörum och Alfred Finnbogason.

Spätta, kokt potatis och remouladsås ligger på tallrikarna. Utanför skiner solen på ett tomt Olympia och det är fyra dagar kvar tills mästarlagets allsvenska premiär.
HIF:s nya anfallskonstellation Alfred Finnbogason och Thomas Sörum sitter bredvid varandra. Det finns likheter mellan de två männen. De är båda från våra nordiska grannländer, spelar som anfallare och vill föra HIF till guld i år igen. Men olikheterna är fler. Medan Alfred intog ungkarlslyan genom att hamstra på Ikea åkte Thomas hem till familjen där det hänt en del på sistone.
– Jag fick en son för en månad sedan. Han var nummer tre så visst har man lite rutin på det, men det var bra att han kom innan säsongen drog igång, säger Thomas som har fått deala med en sviktande målform på sistone.
Hur tröttsamma är frågorna om det?
– Jag förstår att folk kan tjata om det med tanke på hur det har gått i träningsmatcherna. Men om vi vinner allsvenskan utan att jag gör ett enda mål så skiter jag det. Jag känner ansvar för att laget ska göra mål, inte för att jag ska göra mål, säger Thomas.
29-åringen menar att han inte direkt tar åt sig av pressen utifrån.
– Men jag lägger så klart press på mig själv. Samtidigt har vi alltid gjort mycket mål så jag ser ingen anledning till att vi helt plötsligt slutar med det. Min form är bra men målmässigt har jag inte hittat rätt än, det är bara till att jobba vidare.
Kan det underlätta att ha familj i det läget?
– Ja. Jag blev bättre på fotbollsplanen sedan jag träffade min sambo. Det blev mer stabilt omkring mig och sen får man ju lite annorlunda perspektiv när man får barn. Det är lättare att lägga fotbollen åt sidan när jag är hemma även om fotbollen så klart har mycket hög prio.
23-åringen bredvid honom är singel – men han håller med.
– Ja, man måste ha ett liv utanför fotbollen, speciellt under dåliga perioder. Jag pluggar lite psykologi vid sidan om för att koppla bort, och så gillar jag att spela golf, säger Alfred.
Träder du in som lagpsykolog om det krävs?
– Haha, ja, det kan jag göra. Men det lär kosta, säger islänningen som redan inlett en annan offensiv – den mot det svenska språket.
Han talar redan engelska, flamländska, lite italienska och franska och taktiken är utstakad – fem svenska nya ord ska läras in varje dag. Inget för Thomas som förstår svenskan, förutom vissas dialekter…
– Ja, nu fattar jag nästan all skånska. Förutom när Lindström (Mattias) snackar. Han pratar så jäkla fort.
Har du några erfarenheter från Helsingborg som du kan dela med dig av till Alfred?
– Njae. Det får han ta med helsingborgarna. Det här är en lätt grupp att komma in i, med bra solida människor även högt upp i organisationen. Man slipper ha någon tyrann som hackar på en.
Anfallarna är överens om att de troligen är de två anfallarna i laget som kompletterar varandra bäst.
– Jag skiter lite i vem jag spelar med, jag fungerar med de flesta. Men kanske får jag mest ut av att spela med Alfred. Jag gillar att få spela längst framme och jaga i djupled, säger Thomas.
Behöver ni mer tid för att bli samspelta?
– Det får tiden utvisa, säger Alfred innan ett fiskben stoppar upp resonemanget.
Han fortsätter.
– Matcherna mot ÄFF och AIK bådade gott. Vi förstår varandra bra, även om vi inte gjorde mål sist så skapade vi många chanser. Kan vi hålla kvar i den känslan tills på måndag så ser det bra ut.

Caroline Wickmark

***

Thomas om Alfreds spelsätt:
– Han är en bra allroundspelare, mycket bra avslutare. Han är spelintelligent, kul att spela med och framförallt lätt att hitta.
Alfred om Thomas:
– Vi är både lagspelare framförallt och Thomas är bra på att ta ner bollen och komma i djupled. Jag gillar bättre att spela lite bakom och lägga sista passningen.

***

Fakta: Thomas Sörum
Ålder: 29 år
Vikt: 84 kg
Längd: 186
Klubbhistorik: Strömsgodset, Manglerud Star, Haugesund
Nationalitet: Norsk
Familj: Sambo och tre barn (fyra och ett halvt, tre och 1 månad)
Bor: Maria Park

Fakta: Alfred Finnbogason
Ålder: 23 år
Vikt: 80 kg
Längd: 184 cm
Klubbhistorik: Breidablick, Lokeren.
Familj: Singel
Bor: I lägenhet på Slottshöjden.

Publicerad: 2012-03-30 6:28
Kategori: Fotboll, HIF

Av: George Grönwald    (0) | Kommentera!

Saxat från dagens City. Nu är det dags för HIF att tjäna pengar i Europa.

***

SM-guldet var nästan en förlustaffär.
Det är i år som HIF ska tjäna de stora pengarna.
– Det finns två sätt att tjäna snabba pengar. Lyckas i Europa eller sälj spelare, säger klubbdirektören Paul Myllenberg.

Det har inte ens gått en vecka sedan HIF spelade hem supercupfinalen mot AIK. För besväret fick man 250 000 kronor.
Fem raka titlar har inte gjort HIF till någon förmögen förening.
SM-guldet förra året inbringade ”ett par miljoner kronor”. Det täckte knappt de extra kostnaderna klubben fick efter guldfirande, banketter och bonusar.
– Nej, kostnaderna och intäkterna var nästan de samma, säger Paul Myllenberg.
Man blir helt enkelt inte förmögen på att vara bäst i Sverige.
Den kommande säsongen kan däremot bli rena guldregnet för HIF.
I Europa är prispengarna enorma.
Skulle man upprepa Champions league-succén från 2000 kommer klubben att bli rikligt belönad.
Till exempel tjänade FC Köpenhamn en bit över 100 miljoner kronor på sin åttondelsfinal förra året.
– Jag brukar säga att det finns två sätt för en fotbollsklubb att tjäna snabba pengar. Antingen lyckas du i Europa eller så säljer du spelare. Och vi vill helst behålla alla våra spelare, säger Myllenberg.
HIF har dessutom goda förutsättningar i ett Champions league-kval. Tack vare det lyckade Uefa cup-spelet för fem år sedan kommer man att vara seedad i andra kvalomgången och sannolikt även i den tredje.
– Det är sista året vi får använda poängen från den säsongen, så det kommer ju onekligen väldigt lägligt.
Skulle HIF falla i den sista play off-rundan (precis som MFF gjorde mot Dinamo Zagreb i fjol) kan man i stället se fram emot ett Europa league-spel.
Även där är prispengarna enormt stora.
En seger i gruppspelet är värd mer pengar än 30 segrar i allsvenskan.
Myllenberg tror heller inte att HIF kommer att lida lika mycket av ett hektiskt spelschema som MFF gjorde förra året.
– Vi får ju ett fem veckor långt uppehåll under EM att ladda upp för Europaspelet. Det kommer vi att tjäna mycket på.
HIF har tidigare legat lågt om ambitionerna ute i Europa. Men för Paul Myllenberg är det enkelt.
– Vi vill minst nå gruppspelet i Europa league. Varje år.

***

Mycket pengar att tjäna
Det finns mycket pengar att tjäna i Europaspelet. Så här ser prispengarna ut i år. De kommer sannolikt att öka något nästa säsong.

Fakta: Champions league:
Nå gruppspelet: 34 miljoner kronor
• Spelad gruppspelsmatch: 4,8 miljoner kronor
• Seger i gruppspelsmatch: 7,1 miljoner kronor
• Oavgjort i gruppspelsmatch: 3,5 miljoner kronor
Nå åttondelsfinal: 26,6 miljoner kronor
Nå kvartsfinal: 29,3 miljoner kronor
Nå semifinal: 37,2 miljoner kronor
Nå final: 49,7 miljoner kronor
Seger: 80 miljoner kronor
Maximal utdelning: 278,5 miljoner kronor

Fakta: Europa league:
Nå gruppspelet: 5,6 miljoner kronor
• Spelad gruppspelsmatch: 500 000 kronor
• Seger i gruppspelsmatch: 1,2 miljoner kronor
• Oavgjort i gruppspelsmatch: 600 000 kronor
Nå sextondelsfinal: 1,7 miljoner kronor
Nå åttondelsfinal: 2,7 miljoner kronor
Nå kvartsfinal: 3,5 miljoner kronor
Nå semifinal: 6,2 miljoner kronor
Nå final: 17,7 miljoner kronor
Seger: 26,6 miljoner kronor
Maximal utdelning: 56,6 miljoner kronor

Publicerad: 2012-03-29 13:34
Kategori: Fotboll, HIF

Av: George Grönwald    (0) | Kommentera!

Riktigt dåligt med uppdateringar på bloggen nu ett tag, men har kommer i alla fall lite från upptaktsträffen i går och min krönika.

***

Förvånande att så många tror på HIF

Några kunde inte hålla sig.
Janne Andersson har det som standardtips, Conny Karlsson hade suttit med Thomas Wernersson och blivit övertalad och Mikael Stahre sa det med ett varggrin.
Elfsborg.
Men faktum är att för första gången sedan 2009 tror tränarna inte längre att Boråsklubben ska ”jogga hem allsvenskan”.
Konkurrensen är bredare, tuffare och knivskarpare än på mycket länge.
Som om den ens kunde bli det i världens jämnaste liga.

Annars var det ungefär som vanligt.
Henrik Rydström och Nanne Bergstrand kivades som det där gamla strävsamma paret man har blivit i Kalmar.
Modstulne Sixten Boström såg ut som att Örebro redan förlorat alla 30 omgångar.
Den stora behållningen var annars Rikard Norling. MFF-tränaren inledde sakligt med att prata om att svenska lag blir straffade ute i Europa om man spelar som man gör i allsvenskan. Sedan blev han en smula poetisk och talade om det centrala mittfältet som ett äktenskap. För att till sist helt gå loss med att ”det flyger väldigt färgglada fåglar ur munnen på Jörgen Pettersson”.
Då hade jag tappat tråden för länge sedan.
Men det är ju lite där man vill att han ska vara. På den där andra planeten.

Ska man tro den samlade expertisen kommer SM-guldet att hamna i Skåne för tredje året i rad.
Exakt var råder det däremot lite delade meningar om.
Nästan hälften tror på MFF. Samtidigt var en tredjedel av alla på upptaktsträffen övertygade om att HIF blir det första laget att försvara ett SM-guld sedan Djurgården gjorde det 2003.
Jag köper att så många tror på MFF – även jag håller klubben som guldfavoriter. Råmaterialet finns där, det vet vi. Nu har Rikard Norling dessutom fått den tid han behöver till själva finslipningen.

Däremot är jag överraskad över att så många tror på HIF.
Högstanivån finns ju fortfarande där, det såg vi inte minst i supercupfinalen mot AIK. Då var den i övrigt urusla försäsongen som bortblåst.
Men en svala gör ingen sommar.
Jag har svårt att se hur HIF skulle kunna leverera samma typ av fotboll i 30 omgångar i år. Särskilt som mittfältsnavet May Mahlangu lär lämna i sommar och Europaspelet kommer att slita ont på en – på sina håll – rätt tunn trupp.
Sviten lär stanna vid fem raka titlar.

George Grönwald

***

Uppsnappat på upptaktsträffen

”Vi är bättre rustade än förra gången. Många finns kvar från den truppen och erfarenheten har blivit större.”
Åtvidabergs ålderman Kristian Bergström om varför nykomlingen ”Åtvid” ska klara sig kvar i allsvenskan.

”21 matcher i allsvenskan spelas på konstgräs. Jag ser ingen anledning att satsa på ’riktigt’ gräs.”
Sundvallstränaren Sören Åkeby menar att han värvat spelare som passar bra för spel på det omdebatterade konstgräset.

”Han missade visst flyget och blev kvar på Bromma.”
Sören Åkeby om varför Sundsvallskaptenen Stefan Ålander inte var med på upptaktsträffen.

”Inte mycket. Jag har redan dragit upp riktlinjerna.”
Özcan Melkemichel skojade om nye Syrianskatränaren Kleber Saarenpääs chanser att påverka lagets spelidé.

”Det kan aldrig bli för mycket Özcan.”
Nyförvärvet Louay Chanko menar att Syrianska behöver Özcan Melkemichel.

”Jag hade ett jävla hävdelsebehov som spelare och det känner jag igen i Astrit. Ibland behöver man tona ner honom för att få fram det han är bra på.”
Tränaren Janne Andersson om IFK Norrköpings store fixstjärna Astrit Ajdarevic.

”Vi gjorde bara 32 mål och det är naturligtvis alldeles för lite. Det måste bli betydligt fler för att vi ska vara nöjda.”
IFK Norrköpings Janne Andersson om lagets svaga offensiv under första säsongen i allsvenskan.

”Vi måste bli mycket bättre på hemmaplan. Det ska vara svårt att komma till Behrn Arena eller Mumindalen eller vad man kallar den.”
Örebros finske tränare Sixten Boström vill att laget ska bli bättre på hemmaplan.

”Jag hoppas att det inte blir alltför mycket fokus på mig. Jag är en så stor lagspelare som man kan bli tycker jag.”
Örebros kontroversiella nyförvärv Tobias Grahn hoppas slippa stora rubriker om konflikter och dåligt spel.

”Det fanns inga alternativ till att bygga nytt. De senaste åren har varit alltför dåliga. Jag ville inte fortsätta reparera småsaker, utan bygga helt nytt i stället.”
Djurgårdstränaren Magnus Pehrsson tvekade aldrig att röra om ordentligt i grytan inför den här säsongen.

”Det finns inga hemligheter. Bara en bra fysik och hård träning.”
Patrik ”Bagarn” Rosengren gör ännu en säsong i Mjällby. I juli fyller han 41 år.

”Vi tappade den där goa känslan som vi hade. Det tog ett tag innan vi kom ur det.”
Gefles Pelle Olsson om varför laget inledde allsvenskan lysande förra året, för att sen rasa ihop helt under våren.

”Jag tror att Malmö FF vinner och jag hoppas att Wilmer X återuppstår på guldfesten.”
Häckens musikintresserade tränare Peter Gerhardsson ser gärna att guldet hamnar i Malmö.

”Han har blivit paranoid på äldre dar. Han jagar oss hela tiden. Sen är han rätt fumlig och går in i grejer också. Det är underhållning i alla fall.”
Henrik Rydström och Nanne Bergstrand känner varandra rätt bra efter snart tio år tillsammans i Kalmar.

”Jag tror att jag är ganska insiktsfull.”
IFK Göteborgs tränare Mikael Stahre om sin främsta egenskap.

”Det är inte omöjligt att han får spela i början. Men jag ser honom helst som tränare, där får vi ut fantastiskt mycket.”
Rikard Norling om att Daniel Andersson kanske tvingas spela mittback – trots allt.

”Det är väl inte ultimat att få tre mittbackar skadade på en vecka.”
Jörgen Lennartsson i Elfsborg levererade upptaktsträffens understatement.

”Livet går vidare och vi har gått vidare nu.”
Alexander Milosevic i AIK har tröttnat på tjatet om ”The Banguras”.

”Vi är långtifrån färdiga i vårt spel. Vi är fortfarande under utveckling.”
Conny Karlsson nöjer sig inte med fem raka titlar.

***

Så tippade tränarna:
Andreas Thomsson, Åtvidaberg: Elfsborg
Sören Åkeby, Sundsvall: IFK Göteborg
Özcan Melkemichel, Syrianska: Malmö FF
Janne Andersson, IFK Norrköping: Elfsborg
Sixten Boström, Örebro: Real Göteborg eller Borås Barcelona. Jag säger RG.
Magnus Pehrsson, Djurgården: Malmö FF
Peter Swärdh, Mjällby: Helsingborgs IF
Pelle Olsson, Gefle: Malmö FF
Nanne Bergstrand, Kalmar: Kalmar
Mikael Stahre, IFK Göteborg: Elfsborg
Peter Gerhardsson, Häcken: Malmö FF
Alexander Axén, Gais: Kalmar
Rikard Norling, Malmö FF: Malmö FF
Jörgen Lennartsson, Elfsborg: IFK Göteborg
Andreas Alm, AIK: Helsingborgs IF
Conny Karlsson, HIF: Elfsborg

Totalt:
MFF: 5 röster
Elfsborg: 4 röster
IFK Göteborg: 3 röster
Helsingborgs IF: 2 röster
Kalmar: 2 röster

Upptaktsträffens tabell (journalister och klubbarnas representanter):
Malmö FF
Helsingborgs IF
IFK Göteborg
Elfsborg
AIK
Kalmar
Gais
Häcken
Djurgården
Örebro
Mjällby
Gefle
IFK Norrköping
——————–
Åtvidaberg
——————–
Sundsvall
Syrianska

Publicerad: 2012-03-28 12:51
Kategori: Fotboll, HIF