Av: George Grönwald
Carlos Tevez är ”Han är bättre än någonsin. På träningarna har han varit perfekt.”
Orden är Robert Mancinis och bojkotten är som bekant över. Sannolikt gör han comeback i kväll mot Chelsea.
Det lär ju glädja den här herren.
Av: George Grönwald
Jag väntar ett tag till med min allsvenska sluttabell, men tänkte ändå bjuda på en sorts tabell.
Man kan kalla den ”Viktigast-att-det-går-bra-för-så-att-allsvenskan-får-uppmärksamhet”-tabellen.
Jag är särskilt nöjd med namnet.
Anyhow, så här ser den tabellen ut, om någon nu får för sig att fråga mig.
AIK
IFK Göteborg
Malmö FF
Djurgården
HIF
Gais
Elfsborg
Örebro
IFK Norrköping
Kalmar
Syrianska
Häcken
Sundsvall
Gefle
Mjällby
Åtvidaberg
Det är alltså ingen tabell som fokuserar på sportsliga förutsättningar eller tippar hur den riktiga tabellen kommer att se ut i november. Man kan naturligtvis vrida och vända på frågan och tycka vad man vill.
Men för mig är det väldigt enkelt. När riksmedia (läs kvällisarna och tv) går loss på något blir det en boom i intresset. Och riksmedia går bara loss på saker som antingen händer i Stockholm, precis utanför tv-huset (läs det där jävla trädet som SVT gick bananer över i höstas) eller på sin höjd Göteborg.
Jämför säsongen där MFF och HIF slogs om guldet ända in i mål med när AIK och IFK Göteborg gjorde upp om SM-pokalen. 2010 var det mest vi i Skåne som brydde oss, men när AIK och IFK Göteborg rejsade blev det plötsligt en riksangelägenhet.
Förra året blev ett undantag. AIK blev tvåa, men eftersom HIF avgjorde i omgång tre lyfte aldrig riktigt intresset.
Man kan tycka vad man vill om fenomenet, men det är enkelt att konstatera att allsvenskan mår väldigt bra av att det går bra för storstadslagen.
(Tidningskrönikan efter söndagens vinst mot Lindesberg)
Låt mig uttrycka det så här. OV tog en lätt ansträngd promenad och stoppade munnen full av solvarma hallon. Det enda de behöver göra nu är att TUGGA.
Typ.
Igår blev det vinst mot Lindesberg med 26-21. Samtidigt förlorade tabellettan Skånela mot Västerås med 22-29 och överlämnade därmed serieledningen till OV.
Det betyder följande:
Om OV vinner eller spelar lika mot Warta på torsdag är det hej-till-elitserien och tugga hallon. Förlorar OV samtidigt som Skånela förlorar – då kan OV fortfarande direktkvalificera sig till elitserien via målskillnad.
Den gode Fog var med andra ord en trevligare person att intervjua igår jämfört med efter senaste matchen. Då stod OV för en riktigt usel insats när de förlorade mot Ystad med 23-27. Igår menade den danske tränaren dock att det var en förlust som ”behövdes”.
”Nederlaget var viktigt. Vi slapp lite av pressen och vi fick bevisat att om vi inte gör det 100-procentigt så vinner vi inte.”
Jag hör vad han säger men håller inte riktigt med. Tycker inte att man får leverera sådana bottenprestationer om man är på väg mot elitserien. Men nog om det. För på väg mot elitserien tycks OV vara ändå.
Förhoppningarna på Olof Ask har infriats. Han har blivit en av lagets viktigaste brickor, både framåt och bakåt. Linjespelaren som troligen omsätter mest antal tröjor per säsong är en tung bjässe som det krävs två försvarare för att hantera.
Unge målvakten Michael Andersson som vidhöll att han ätit samma gamla frulle ”några mackor och lite flingor” är en annan. Kantspelarna har mestadels levererat enligt önskemål – när de väl fått utspel och blivit delaktiga i spelet.
Så då har vi de oerhört viktiga niometersspelarna kvar. Här har kvalitén skiftat som regnbågens alla färger. Här måste en uppryckning ske. Om så inte på torsdag så till nästa års elitseriespel.
Ja, jag skriver så. Nästa års elitseriespel. För så måste det bli.
OV vet hur man tuggar och på torsdag ska de tugga, svälja och äta upp ett Warta som inte har något kvar att spela för
Bon appetit, handbolls-Helsingborg.
(En suddig bild säger mer än tusen ord. Eller hur det nu var….)
Av: George Grönwald
När två ”bad boys” möts blir det ofta magi. Som nu när Oasis bad boy och Manchester City-supporter Noel Gallagher intervjuar Manchester Citys bad boy och anfallare Mario Balotelli.
Hela inslaget är fantastiskt.
Av: George Grönwald
Atletic Bilbaos framgång i Europa league får en ju osökt att fundera lite på hur, säg HIF, hade gjort ifrån om man bara hade använt spelare från Skåne. Bilbao har ju lyckats hyggligt genom åren med att bara använda spelare från Baskien.
Det finns ju en del qualität här nere om man säger så.
Jag har roat mig lite med att plocka ut ett skånskt, ett småländskt, ett göteborgskt (med omnejd) och ett stockholmskt (med omnejd) lag:
TEAM SKÅNE (4-4-2):
Andreas Isaksson, PSV Eindhoven
Joel Ekstrand, Udinese; Andreas Granqvist, Genoa; Jonas Olsson, West Bromwich; Martin Olsson, Blackburn
Rasmus Jönsson, Wolfsburg; Labinot Harbuzi, Manisaspor; Alexander Farnerud, Young Boys; Fredrik Ljungberg (nåja), klubblös
Zlatan Ibrahimovic, Milan; Marcus Rosenberg, Werder Bremen
TEAM SMÅLAND (4-4-2):
Etrit Berisha, Kalmar
Christoffer Andersson, HIF; Mattias Bjärsmyr, Panathinaikos; Markus Jonsson, Brann; Erik Edman, HIF
Rasmus Elm, Alkmaar; Oscar Hiljemark, Elfsborg; Viktor Elm, Heerenveen; Simon Thern, MFF
Denni Avdic, Werder Bremen; Rade Prica, Rosenborg
TEAM GÖTEBORG (4-3-3):
John Alvbåge, IFK Göteborg
Adam Johansson, Seattle; Fredrik Björck, Tromsö; Gustav Svensson, Bursaspor; Oscar Wendt, Mönchengladbach
Pontus Wernbloom, CSKA Moskva, Anders Svensson, Elfsborg; Kim Källström, Lyon
Johan Elmander, Galatasaray; Mathias Ranégie, MFF; Tobias Hysén, IFK Göteborg
TEAM STOCKHOLM (4-4-2):
Daniel Öhrlund, Rosenborg
Fredrik Stoor, Vålerenga; Daniel Majstorovic, Celtic; Michael Almebäck, Club Brügge; Mikael Dorsin, Rosenborg
Sebastian Larsson, Sunderland ; Albin Ekdahl, Cagliari; Bojan Djordjic, Royal Antwerpen; Kennedy Bakircioglu, Racing Santander
John Guidetti, Feyenoord; Henok Goitom, Almeria
Det är rätt lätt att konstatera att TEAM SKÅNE vinner den kampen, flera gånger om. Enda svagheten som jag hittar är mittfältet, där är Småland och Göteborg betydligt starkare.
Vilka har det sämsta laget då? Det måste nog ärligt talat vara Stockholm, och det är rätt konstigt att Sveriges folktätaste område inte levererar fler klasspelare än så.
Håller ni med mig eller har jag missat någon spelare som borde vara med?
Av: George Grönwald
HIF insisterar att man har värvat färdigt och jag tänkte därför att det vore på sin plats att spekulera lite om den allsvenska premiärelvan. Det lär bli MINST fem ändringar från förra året.
Så såg startelvan ut i premiären för ett år sedan:
Pär Hansson
Christoffer Andersson, Marcus Nilsson, Peter Larsson, Erik Edman
Rasmus Jönsson, Ardian Gashi, May Mahlangu, Rachid Bouaouzan
Alexander Gerndt, Erik Sundin
Så här ser sannolikt startelvan ut i premiären om tre veckor:
Pär Hansson
Christoffer Andersson, Walid Atta, Erlend Hanstveit, Erik Edman
Mattias Lindström, Ardian Gashi, May Mahlangu, Rachid Bouaouzan
Thomas Sörum, Alfred Finnbogason.
Jag utgår från att Conny Karlsson inte börjar laborera med taktiska formationer och liknande veckorna före premiären. Men man kan ju leka lite med tanken på att göra om. Det är ju ändå inte så att någon i HIF lyssnar på vad jag säger/skriver.
Så om vi går helt crazy och överger flaggskeppet 4-4-2 och tar ut svängarna i en tokig 4-2-3-1-uppställning skulle jag vilja göra så här:
Pär Hansson
Christoffer Andersson, Erlend Hanstveit, Walid Atta, Erik Edman
Loret Sadiku, Ardian Gashi
Mattias Lindström, May Mahlangu, Rachid Bouaouzan
Thomas Sörum
Av nyförvärven är ”Låret” närmast en startelva (åtminstone i den här startelvan) och om han bildar defensivt mittfält med Gashi kan May Mahlangu fokusera på offensiven.
Av: George Grönwald
Ber om ursäkt för den senaste tidens skrala uppdateringar. Får skylla på dålig press, utan understöd från mittfältarna. Ett jävla oskick att ta helg så där.
HIF har alltså vandrat från Argentina, via Kamerun och Thailand i jakten på den försvunna anfallaren.
Efter en avstickare till Norge slutade det tydligen med att man lånade en islänning i Belgien.
Nu är jag ingen expert på belgisk fotboll på något sätt, och jag vill verkligen inte vara någon dysterkvist, men känns det verkligen som att en svensk mästares ultimata lösning är att låna en anfallare som inte platsar i en belgisk ligaåtta?
Alfred Finnbogason är visserligen landslagsman och hyggligt ung, men jag tror ändå att vi är nere och bockar av ett namn på sidan 2–3 i det där berömda blocket.
Jag har gärna fel, men att HIF inte lyckades landa ett starkare namn och dessutom var tvungna att ge upp möjligheten att köpa loss honom, luktar ren och skär panik.
Samtidigt förstår jag verkligen HIF. Allsvenskan är bara tre veckor bort och ett nyförvärv borde ha varit klart får en månad sedan.
Men jag har svårt att se Finnbogason som den där ”bomben” som ska ta HIF långt i Europa. Jag tror att Jesper Jansson har en värvning till i sig. I synnerhet som man inte har möjligheten att köpa loss islänningen efter den 15 augusti. Vid den tiden på året har ju knappt Champions league kommit igång.
Att Lokeren väljer att låna ut honom tyder på att man anser att Finnbogason är oskolad och behöver speltid för att bli bra nog att platsa i Belgien.
Frågan är om HIF verkligen har tiden att skola ett isländskt yrväder.
Möjligtvis så lägger man alla ägg i en korg och hoppas värva en klassanfallare i sommar. Det är en riskabel strategi som kan kosta klubben många sköna Europamiljoner.
Av: George Grönwald
Joel Ekstrand drömmer om EM. Text från dagens City.
***
Daniel Majstorovic missar EM. Det har fått Joel Ekstrand att börja drömma om en sommar i Ukraina – åtminstone lite grann.
– Klart att man vill vara med där, säger den förre HIF-mittbacken.
Senaste tiden har varit lite upp och ner för Joel Ekstrand. Ett krånglande knä har plågat honom sedan Europa league-mötet med Celtic i december.
Knäet är bra ett par veckor, sen gör det ont igen.
– Läkarna tycker att jag borde vila helt, men det går ju inte här nere. Italienarna tränar ju så jävla mycket. Är du inte död så tränar du, typ, säger han.
Samtidigt är han ärlig nog att inte skylla den senaste tidens knappa speltid på knäet.
– Nej, det kan jag absolut inte göra. De ordinarie backarna ligger en bit före mig och man måste ju vara realistisk.
Det har blivit totalt 14 framträdanden i ligatrean Udinese under säsongen. 23-åringen har dessutom varit mer eller mindre ordinarie i de viktiga Europa league-matcherna.
– Det är bra att vi spelar mycket matcher. Det gäller att ta chansen när man får den.
Den förre HIF-spelaren är väl medveten om att landslaget förlorade en ordinarie mittback under den senaste samlingen. Daniel Majstorovics knäskada innebär att alla hoppar upp ett hack i hierarkin. Så även Joel Ekstrand.
– Givetvis vill jag vara med i landslaget. Det är ju en dröm.
Men trots att han spelar i ett av de bästa lagen i en av de bästa ligorna har det varit tyst från Erik Hamréns håll.
– Jag har inte pratat med någon från landslaget på över ett år. Då snackade jag med Marcus Allbäck.
Tycker du inte det är konstigt?
– Jo, lite kanske. Man borde väl hålla kontakten med spelare som kan tänkas vara aktuella.
Vad tror du om dina chanser att få följa med till EM?
– Det känns inte så där jättenära. Men jag kan inte grubbla över sånt. Får jag åka med blir jag jätteglad.
George Grönwald
STÖRSTA KONKURRENTERNA
Olof Mellberg, Olympiakos
• Given i landslaget. Utan honom får Sverige det svårt.
Andreas Granqvist, Genoa
• Ordinarie i Genoa och har gjort det hyggligt i landslaget när han fått chansen.
Jonas Olsson, West Bromwich
• En klippa i West Bromwich, men har inte övertygad i landslaget.
Mikael Antonsson, Bologna
• Har slagit sig in i bottenlaget Bologna, men kan inte vara säker på en EM-plats.
Mattias Bjärsmyr, Panathinaikos
• Är i samma sits som Ekstrand. Spelar sporadiskt i grekiska ligaledaren, men får mer och mer speltid.
Av: George Grönwald
Det börjar bli lite tjatigt att måla fan på väggen och prata om anfallskris i HIF, men vi drar det ett varv till. Det retar väl alltid någon.
Antingen har HIF haft en sällsynt oflyt i förhandlingarna med anfallarna eller så försöker man köpa sig tid.
Maximilian Urruti gick som bekant åt pipsvängen och efter argentinarens säsongsinledning tror jag att HIF kan glömma att fynda honom. Affären med Frank Ohandza har visat sig lika svårlöst och det kan vara lite för många pusselbitar som ska falla på plats för att affären ska gå igenom.
Så vad göra?
Kanske borde man fortsätta vända blickarna västerut och försöka fynda i en krisande liga. HIF och norrmän har ju visat sig vara en lyckad kombination tidigare.
Så vad finns det på det norska smörgåsbordet? Om vi nu ska spekulera fritt alltså.
Tarik Elyounoussi, 24, Fredrikstad
• Fredrikstad har ekonomisk kris och har börjat sälja av sina största stjärnor. Elyounoussi är en mycket kompetent anfallare som gjorde mål i landslaget så sent som i går mot Nordirland. Stort minus är dock prislappen, som enligt Fredrikstads sportchef ligger på runt 10 miljoner kronor.
Rade Prica, 31, Rosenborg
• Tja, Prica behöver väl ingen närmare presentation? Gör mål, många och ofta. Lär avrunda karriären i HIF, men har kontrakt med Rosenborg året ut.
Alexander Toft Søderlund, 24, Haugesund
• Kanske är Toft Söderlund den spelare som behövs för att Sörum ska lyfta? De gjorde succé tillsammans i Haugesund under fjolårssäsongen. Även Toft Söderlund fick chansen i landslaget under Norges vinterturné. Bör inte kosta skjortan och vidareförsäljningspotentialen är stor.
Ola Kamara, 22, Strömsgodset
• Riktigt vass i djupled och en oerhört stark huvudspelare. Fick ett litet genombrott förra säsongen, men borde ändå gå att få loss för en rimlig summa pengar.
Troligast att HIF jagar? Tarik Elyounoussi alla dagar i veckan. Det är köpläge nu när Fredrikstad behöver pengar för att överleva.
Det finns ett stort problem med att vara sportjournalist. Runt alla muskliga elitidrottare känner man sig som 65 kilo dallrig chokladpudding trots att man tar sig en joggingtur då och då. Ett snack med HIF:s fystränare Christer Olsson gjorde inte saken bättre.
Saxat från dagens tidning:
Spelarna sliter för att hitta toppformen
En del springer som gnuer, andra pump-ar armmuskler i smyg och Alvaro Santos, han fick börja med ett kvastskaft. I bakgrunden står fystränare Christer Olsson och inspekterar – i år höjs de fysiska kraven på trippelmästarna ytterligare.
Svetten lackar från HIF-spelarna och HIF:s fys- tränare Christer Olsson sitter i Olympiahallen med en dataskärm framför sig. Nya pulskontrollsystemet körs in och framför honom blinkar spelarnas hjärtfrekvenser förbi. Men nej, det är inte för att kontrollera fusk.
– Med det nya systemet kollar vi även den fysiska belastningen. Ligger till exempel någon väldigt högt i puls kan han vara på väg att bli sjuk, säger Christer Olsson.Inte för mycket muskler.
För i mångt och mycket handlar inte fysträningen om att pumpa muskler.
– Den största prestationen är att hålla dem skadefria, och ju äldre de är desto viktigare. Vi kan inte påverka fysiken så mycket när de är 30 år, men förblir de skadefria är vi mer än nöjda.
Så ni har gett upp att få Erik Edman att hoppa högre grodhopp?
– Ja. Edman har vi gett upp helt, haha. Han har sin rutin, den väger ju över för fysiken. Det gäller bara att hålla honom skadefri och i bra kondition.
Steg ett när nya spelare anländer till HIF är att alla får samma fysiska plattform, tekniskt sett.
– Ibland är det vuxna män som aldrig har tränat styrketräning, sen har vi 17-åringar som är inskolade. Först måste man ta reda på bakgrunden, säger Christer och ger ett exempel.
– När Alvaro Santos kom hit år 2000 och gjorde knäböj… det såg inte bra ut fast han var väldigt fysiskt stark. Vi fick börja med kvastskaft för att han skulle hitta tekniken.
En individuell kravanalys upprättas, vilket innebär att varje spelare inför försäsongen får reda på vad han måste prestera fysiskt sett fram tills matcherna drar igång. Ofta skiljer det sig mycket mellan olika länders träningskulturer.
– Utomlands kör de mycket överkropp vilket jag tycker är vansinnigt, men i Sverige tycker jag att vi inspireras för mycket av tyngdlyftningsträning och ligger efter på konditionsbiten. I HIF försöker vi efter- likna fotbollsrörelser i fysbiten.
Tränar spelarna på egen hand?
– Ja, och det får de göra – delvis. Vi lägger inte in träning för överkroppen för vi vet att de gör det ändå, fåfänga pojkar. Det har med kroppshållningen att göra, de ska ju bli fotbollsspelare.
Hur ska ni höja er inför nästa säsong?
– En viktigt poäng är att de fem–sex spelare som inte spelar så mycket får samma belastning som resten, det kan förbättras, säger Christer Olsson och förklarar att man redan för två år sedan uppfyllde Svenska fotbollsförbundet fysrekommendationer.
Nu höjer träningsstaben ribban därutöver.
– Det ställer höga krav på oss tränare att hela tiden utveckla träningsupplägget, men vi måste hela tiden bli bättre.
Försäsongens upplägg:
Tre faser:
1: Stegringsfas: 3-4 veckor (efter semester)
- De har haft egenträning men belastningen blir ändå mycket större så vi börjar successivt. Den fasen avslutades innan Portugal. Därefter är de kapabla att ta emot den träningsmängden som är normal.
2. Mängdfas (27-januari – 7 mars:)
- Där är vi just nu. Det blir fler antal timmar och hårdare pass. Vi tar inte 100 procent hänsyn till matchförberedelse, träningen är fortfarande det viktigaste. Detta är den tyngsta perioden, det är nu de klagar på att det känns tungt i benen inför match. Det är ett evigt förklarade varför vi måste göra det.
3: Intensitetsfasen: (7 mars till 3 dagar före supercupen)
- Mängden minskar men tempot höjs. Det blir mindre viktigt med tung styrketräning, den blir allt mer fotbollsinriktad ju närmre säsongen kommer.
Christer Olsson om lagets…
…snabbaste: ”Vi har några gnuer. Mattias Lindström, May Mahlangu och Christoffer Andersson. De kan springa hur mycket som helst.”
…spänstigaste: ”Pär Hansson. Han är inte jättelång, men har ett bra frånskjut”
…råstarkaste: ”Pär Hansson. Han är en stark jäkel.”
…mest noggranna: ”Erik Wahlstedt. Han sköter sig perfekt. Han är 36 år och det är anledningen till att han håller. ”
