Citybloggarna
Citydesken
Citydesken
MFF-bloggen
Snettinåtbakåt
Egoinas Värld
på spaning med Adrianna
Följ Citys Katarina Ekstrands väg mot toppform

Loppet

I lördags var det så dags för finalen av denna tre månader långa resa. Lite smått nervös ställde jag mig i startfållan – efter en jobbig natt med en dotter med dubbelsidig öroninflammation. Men tröttheten hade jag inte tid att tänka på, det enda som rörde sig i mitt huvud var: ”kommer knät att hålla? Hur lång kommer jag innan jag känner nåt?”.

Svaret är en mil. Jag tog mig runt hela banan – två grymma uppförsbackar och några jobbiga nedförsbackar.

När jag passerade 5 km låg tiden på 00.30.07… men tyvärr tog sista uppför och sista nedför för lång tid så sluttiden blev 1.00.49.

Men jag är grymt nöjd ändå, nu när jag har hunnit bearbeta de där 49 sekunderna… ;)

 

Är så peppad att springa att jag nu är anmäld till Malmömilen den 16 juni – och som jag tidigare berättat – till Tjejemilen i Stockholm den 1 september. Känns bra att veta att dessa två lopp inte har lika svåra uppförs- och nedförsbackar i alla fall. Ska absolut klara båda loppen under timmen. Utan problem! (dvs om knäet håller…)

 


Sista PT-passet

I dag hade jag mitt sista pass med PT-Peter. Tänkte att det skulle vara av det lättare slaget nu inför lördagens lopp – men så var det inte. Han körde på som f-n och jobbigt var det. Men kul…

Nu ska jag bara stretcha och vila fram till lördag. Det är jag jättebra på – att vila alltså!

Vi pratade också om hur jag ska ladda på själva Springtime-dagen, dvs på lördag. Så här ser upplägget ut:

Frukost (ca 7.30): Naturell yoghurt, müsli, macka och ett ägg (precis som vanligt alltså.) + en halv liter vatten.

Mellanmål (ca kl 10): En näve nötter och en proteindrink. + en halv liter vatten.

Lunch (mellan 13-13.30): En räksallad och en frukt, typ ett äpple efteråt. + en halv liter vatten.

15.00: Springtime

 

Sen  är det bara att köra… :)

 

Att ladda med kolhydrater behövs inte för ett lopp som ”bara” är en mil, man behöver heller inte dricka nåt efter vägen, utan fyller  på med vätska först när man kommit i mål. Känns skönt att veta då vätskekontrollerna ofta tar tid…


Efter fyra månder…

… har jag nått mitt mål att gå ner tio kilo. Men som ni ser (här nedanför) så går allt mycket saktare nu – måtten står nästan stilla. Men skam den som ger sig…

Här kommer månadens vikt och mått:

Vikt: 69,8 kg (79,8)

Bröstmått: 90 cm (98 cm)

Midjemått: 76 cm (87 cm)

Magmått: 90 cm (102 cm)

Stussmått: 100 cm (110 cm)


Förvirrad

Sprang första gången på en vecka (i torsdags) och knäet kändes ok… i alla fall klarade jag fem kilometer utan att få jätteont. Hade på mig mina gamla skor.

I går testade jag mina nya skor och fick ont  i första löpsteget. Klarade 3,5 kilometer. Skit också!

Var inte på Intersport i förmiddags och frågade lite om löparskor. Killen jag pratade med bad mig ställa mig på en spegel, sedan kollade han mina fötter… och sa att jag hade lätt pronation. Så tog han fram två skor som skulle passa mig… en av dem var min nya sko. Men den sa han var väldigt speciell och annorlunda från andra skor. Han förstod att jag inte gillade den då han direkt såg att den var för bred och alldeles för ”böjd” för min fot. Han rekommenderade mig att springa i mina gamla Nike-skor.

Det andra paret han plockade fram var förresten ett par Nike och de satt helt underbart på foten. Dem ska jag köpa efter Springtime… har inte riktigt tid att mixtra nåt mer med skor nu innan lördag.


10 dagar kvar

Om bara tio dagar är det dags för Springtime och jag slukar allt jag kan komma över som handlar om förberedelser inför ett lopp. Men på de flesta sidor jag hittar står att man inte behöver förbereda sig speciellt för ett milslopp – att det är för kort.

Mäh, en  mil är ju inte alls kort – det är ju jättelångt! För mig i alla fall. (ja, kanske inte med cykel eller bil, men definitivt när jag ska springa)

Ska träna i morgon, första gången sedan knäet sa stopp. Spännande. Efter det hade jag tänkt springa en runda till innan tisdag då det är sista passet PT- Peter. Efter det ska jag nog vila mig i form till lördag. Vill att benen ska vara pigga och fräscha när det väl är dags för ”pålsjöbacken”.


Vila

Det är första gången på väldigt länge som jag känner abstinens av att inte träna. Det spritter i hela kroppen och jag vill bara ut och springa!

Tidigare tittade jag efter andra joggare och tänkte ”Mäh , hur kan han/hon vara ute och springa nu?!”.

Nu tittar jag efter joggare och tänker: ”Ja vill också…”. Till och med när jag ser dem springa upp för Bergaliden tänker jag så.

På torsdag är det en vecka sedan jag var tvungen att avbryta löprundan på grund av smärta i vänster knä. Jag har googlat och kommit fram till vad det skulle kunna vara… så jag vidtar åtgärder – och planerar en kortare tur på torsdag. För efter en veckas vila och Voltaren gel så känns det mycket bättre. Om det sedan funkar att springa återstår att se.

Spännande!

 


Bilder från gårkvällens runda

När jag ändå var tvungen att gå sista biten av gårkvällens runda så passade jag på att fota lite utmed vägen. Det är ju så vackert i skogen och utmed landborgspromenaden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vitsipporna i Pålsjö

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utsikten från landborgspromenaden vid 20.15.


Knivar i knäet

I går var jag taggad som tusan och begav mig till Pålsjö skog och ut på mils-rundan, men reda efter första stegen så kände jag av knäet – detta trots att jag hade mina gamla skor på mig. Ondare och ondare gjorde det och efter 5 kilometer gav jag upp… kändes som knivar på utsidan av knäet varje gång jag satte ner foten.

När jag kom hem googlade jag – och fann flera grejer som kunde vara svaret på mitt knäproblem. Bland annat att någon som haft samma problem kommit på att denne inte knutit skorna ordentligt – vilket gör att foten hela tiden rör sig i skon. Jag knyter inte heller skorna speciellt hårt. Bara upptill. Så det är kanske dags att dra åt ända från tårna. Måste testa – men först och främst ska jag vila från löpningen i minst tre dagar.

Håller tummarna att det går över, för smärtan i går (och lite i dag också) är inte kul alls.


Gamla dojjorna som gäller

Fick ju nya skor av Puma dagen onsdagen innan påsk. Jag packade med mig dem och testade några rundor med dem under min ledighet. Men redan efter första rundan fick jag grymt ont i knäet. Gav dem dock några chanser till – men det blev inte bättre. (men heller inte sämre)

Nu när jag kommit hem och berättade om skorna för PT-Peter så sa han att det är alldeles för sent att börja vänja sig vid ett par nya skor nu när det bara är nån vecka kvar till loppet. Så jag lyder hans råd och snör på mig mina gamla dojjor hädanefter. Testet bli i kväll – håller tummarna att det känns bättre.


Dagens lunch

En dag i veckan har jag med mig sallad till lunch (men om ni frågar kollegorna, så är det ”heeela tiden!”). Oftast blir det tonfisksallad, för det är både mättande och gott.

Så här såg dagens lunchtallrik ut: