Loppet
I lördags var det så dags för finalen av denna tre månader långa resa. Lite smått nervös ställde jag mig i startfållan – efter en jobbig natt med en dotter med dubbelsidig öroninflammation. Men tröttheten hade jag inte tid att tänka på, det enda som rörde sig i mitt huvud var: ”kommer knät att hålla? Hur lång kommer jag innan jag känner nåt?”.
Svaret är en mil. Jag tog mig runt hela banan – två grymma uppförsbackar och några jobbiga nedförsbackar.
När jag passerade 5 km låg tiden på 00.30.07… men tyvärr tog sista uppför och sista nedför för lång tid så sluttiden blev 1.00.49.
Men jag är grymt nöjd ändå, nu när jag har hunnit bearbeta de där 49 sekunderna…
Är så peppad att springa att jag nu är anmäld till Malmömilen den 16 juni – och som jag tidigare berättat – till Tjejemilen i Stockholm den 1 september. Känns bra att veta att dessa två lopp inte har lika svåra uppförs- och nedförsbackar i alla fall. Ska absolut klara båda loppen under timmen. Utan problem! (dvs om knäet håller…)














